Misstag

Jo, visst har jag felat i livet...det är inte det. Jag försöker inte framkomma som en feminin Messias, men jag tror att de misstag jag gjort i livet är ganska få och förhållandevis små i jämförelse med andra.
Så varför skriver jag då om misstag? Livet är fullt av dessa ting som får oss att vakna till i vardagen och får människan att inse att nåt kan faktiskt vara rätt/fel.

När man inser att man har gjort ett misstag, är det egentligen för sent, men också att erkänna ett misstag är ett steg framåt och det kan ju aldrig vara för sent...eller?! När man gör bort sig i vardagen, skyller man på nåt lättsamt. Gör man sen bort sig igen, kommer ångesten krypande och först då inser man felet. Ordet varför blir standard i varje fundering och tanke.

Jag erkänner ett misstag idag...jag har varit för lättlurad när det gäller kärlek. Men den styrka som växer efteråt kan kanske bara bli starkare, eller så faller den och då faller jag. Standardsvaret jag fått under denna process har varit "jag vet inte" och just nu så känner jag mig kräkfärdig på de orden, orkar inte höra dom längre...men jag vet att jag kommer höra ekot efter dom ett bra tag till.

Dan före dan

Sitter vaken och stirrar ut i natten, de flesta sover nu och här sitter jag - våndas inför kommande natt. Då ska jag till jobbet igen och pressa mig till den vakenhetsgrad som jag kan...kämpa för att hålla ögonen öppna, en liten stund till...strax får du gå hem.

Men det är inte bara elände med nattjobb egentligen. Jag tror jag aldrig tänkt så klart ändå när jag jobbar natt. För när man sitter där i mörkret och tänker över sitt liv kan det mesta hända. Jag får ofta tankar och impulser till att göra saker. Planerar min kommande lediga tid och skapar projekt i min omgivning.

Den senaste tiden har jag funderat mycket över min livssituation, hål som jag grävt ner mig själv i och hål som andra grävt åt mig. Speciellt en person grävde ner mig rejält, men försöker då och då kasta ner lite jord till mig så att jag inte ska stå så djupt ner...
Alla tjejer som läser detta inser förstås att det är en man det handlar om...konstigt vore det annars. Skulle vi tjejer skriva om vad vi gör mot varandra? Nej, det går inte. Det vore ju att blotta sin själ och avslöja oss direkt. Näh, grabbar. Vi är slugnare än så...ni vet aldrig var ni har oss och det finns stunder där ni inte har någon aning om vad som händer.

Nattjobbets vara eller inte

Det började för ett par år sedan, misstaget som förändrade allt i livet...varför skulle jag vara så dum att jag gick på det egentligen?
Jag sökte jobb och dum nog sökte jag nattjobb. Bra pengar och ledig flera dagar i sträck hette det, jodå, det stämmer ju, men min kropp har lidit tillräckligt av mitt stretande mot nattsömnen.

Hur är det då att jobba natt? undrar du. Jo, så här är det...
1) Du kämpar en ständig kamp mot sömnen, antingen för att hålla dig vaken eller för att kunna sova för att klara av nästa natt.
2) Du inser att du aldrig kommer kunna sova ifatt, inte ens på din semester.
3) Ditt sociala liv kommer att sakna brinna upp likt en tändsticka. De dagar som du är ledig är ingen annan ledig, och de dagar som du ska sova, ska dina vänner träffas och göra allt det där som du ville göra när du var ledig.
4) TV:n/datorn blir ditt sällskap i natten, de nätter du inte kan sova för att du har sovit för mycket/för lite.
5) Tidsperspektivet kan du glömma. Var det onsdag jag skulle till tandläkaren? Vad är det för dag idag? Dagarna försvinner och du lever ditt liv efter de nätter som du jobbar.
6) Glöm regelbundna mattider. Snart kommer du på dig själv att vara hungrig mitt i natten och sugen på något när blodsockret sjunker.
7) Tröttheten efter nattens sviter kan sitta i ett tag och de dagar som du är ledig, finns det inga egentliga problem med att gå och lägga sig mitt på dan.