Inte vad det borde vara

Alla har en.
Alla har använt en.
Alla vet vad den egentligen är till för.
Jag använder min, nästan varje dag.
Gör du?
Min är lila, och ibland turkos, din då?
Förut sålde dom bara gröna.
Lite trist tyckte jag.
Innehållet var alltid detsamma.
Ju mer det skramlade, desto mer ögonbryn som restes.
Idag har den blivit vardagsmat.
Den egentliga ursprungsidéen har vänt och blivit en annan.
Idag används den till det mesta.
Jag ler för mig själv på tunnelbanan när dom kommer, människorna som bär på den.
Men, det skramlar ju inte...
Hm...
Ja, just det.
Systembolagskassen har blivit en matlådekasse.

Konsten att vara...

Var har jag hamnat egentligen? Det finns så många kufiska människor i den här stan, eller rättare sagt, jag ser dom mer i den här stan än "hemma, i Småland"
Det finns ikoner överallt och jag är medveten om att det finns i alla städer, men här lägger jag märke till dom mer än vad jag gjorde i småstaden Kalmar. Där bara finns dom, man ser dom ibland, men lägger aldrig ner mycket mer tanke på varför dom gör, säger, klär sig som dom gör.

Mannen på T-centralen
Det finns en man som jag aldrig kan sluta le åt. Genom åren har jag passerat honom ett antal gånger och han kommer alltid finnas i mitt hjärta. För det är med lite tragik, även lite glädje över honom och han skiner som en sol där han står. Mannen står på T-centralen och säljer bingolotter. Han står där, handikappad och med sin monotona och nästan robotlikna röst, säljer han sina bingolotter varje gång jag passerar honom. Undrar vart han tar vägen när bingolotto-tiden är över, vad ska han sälja då? Det verkar som att han bara kan ordet bingolotto, för det är det enda jag har hört honom säga. Kanske skulle köpa en lott bara för att prata lite mer med honom. Han kanske har mycket mer att säga, fast ingen tar sig tid att lyssna på honom. Dom tar sin bingolott och rusar vidare. Allt går så fort på T-centralen, själv blir jag påsprungen flera gånger när jag stannar upp, bara för lyssna på bingolotto-mannen.

Greken
Jag tror han är grek, eller möjligen turk...han ser ut att vara ifrån dom trakterna. Han möter mig varje morgon vid bussen och han ser alltid lika hård ut. Han är stor, lång och kraftig, kortklippt mörkt år som med åren övergått till vita inslag. Han spänner upp sig i sin jacka och håller ofta en metro i handen.
Han står vid busshållplatsen när jag kommer springande från tunnelbanan. Han håller bussen åt oss, de sista som kommer från tunnelbanan innan bussen ska gå. Egentligen är det ingen panik, nästa buss går 3 min efter, men ändå satsar man och springer uppför de sista trapporna till bussen varje morgon. Han står där, nu när det börjar bli mörkt lyser hans jacka upp litegrann vid busshållplatsen. Han håller emot dörren så att den inte stängs, släpper oss ombord när vi har flashat med våra SL-kort, utan att göra en min, för att sedan göra ett tecken till busschauffören som kan köra.
Mannen jag ser då och då, ser ovanligt pigg ut varje morgon. Han kanske ska gå av sitt pass efter detta stopp, kanske ska han hem till sängen. Han har ett hårt yttre och eftersom han sällan talar med någon undrar jag hur han är. Är han så hård och arg som han ser ut?
Jag ler dock en smula när bussen rullar iväg, för jag har sett det.
Jag har sett hans band som dinglar från hans ficka som visar att han nog är en mjukis i alla fall. Bandet som troligen sitter fast vid hans nycklar ramlade ut en morgon och då såg jag det tydligt, hårdingen blev en mjukis då bandets text lät; "världens bästa pappa"

Kvinnan som rusar
Den ryska kvinnan som är mer förvirrad än de flesta. Hon stiger på vid samma station som jag, sätter sig i den sista vagnen för att slippa gå så långt till trapporna vid slutstationen. När vi kommit fram till St. Eriksplan kliver vi båda av och trots att jag kliver av samtidigt, fast ett par vagnar ifrån så hinner jag före henne på bussen. Hon springer oftast till bussen och kliver på i ren panik, för att sedan hoppa av två stationer senare. Sträcken tar ungefär 5-10 minuter att gå. En dag var hon så trött att hon missade att kliva av. Hon fick åka en bra bit innan nästa hållplats och satt och suckade bra länge i bussen innan den stannade. Med besviken blick klev hon sedan av, för att inse att det skulle ta henne 30 minuter att gå till den busshållplats hon egentligen skulle av. Kanske säkrast att gå från tunnelbanan till busshållplatsen?

Svartfoten
Hon sitter på tunnelbanan, var hon kommer ifrån eller vart hon ska vet jag inte. Hon är i 60-årsåldern och sådär vackert vithårig med lockar. Hon är alltid klädd i grå joggingdress med en röd jacka och keps. Jag tror hon är en kvinna som tröttnat på sitt kontorsarbete och slutat, kanske fått kicken, men som i alla fall har startat om på senare dagar. På hennes jacka lyser texten klart; Stockholm city. Hon är en av dom som delar ut tidningen på tunnelbanan. Det enda jag hakade upp mig på en dag var faktiskt tidningen hon läste. Där satt kvinnan och gör reklam för Stockholm city-tidningen samtidigt som hon läser konkurrenten Metro...

Uppdatering följer...

i-landsproblem

Den här nya lägenheten knäcker min städrutin.
I min förra lägenhet hade jag totalkoll när jag städade.
Det fanns ett uttag i hallen som ombesörjde hela lägenheten och gjorde att sladden räckte runt överallt.
Jag, som kontrollfreak, hade en särskild ordning varpå städningen gick an. Först datarummet, sedan sovrum, vardagsrum, toalett för att avsluta i köket, där maskinen sedan stuvades undan i städsskåpet.
I denna lägenheten har jag inget uttag i hallen, planlösningen är ungefär densamma, men städskåpet är i datarummet vilket helt sabbar min organisation.
Jag måste börja dammsuga sovrummet, övergå till toaletten, sedan vardagsrum och kök, för att avsluta i datarummet, vilket är helt åt helsike enligt min mening.
Jag har heller inte fått in någon rutin när jag ska damma, vattna blommorna etc...hm, jädrans, för kontrollfreaket är det upprörande att inte kunna göra som man alltid gjort, för kontrollfreaket är det nedlåtande är tillåta sig själv ändra rutiner.
Kanske är dags att släppa lite på kontrollen? Varför ska toaletten dammsugas efter vardagsrummet och inte före?
Hm...folk svälter i världen och jag kan inte komma överrens med mitt huvud om vilket rum jag ska dammsuga först...
i-landsproblem kallas det för va?