Jaha, back again

Jaha, nu sitter jag här igen,
på den där skinnstolen som man halkar av,
eller den där fåtöljen som luktar konstigt.
Nu sitter jag här igen.
Det var 5 veckor sedan sist
och jag kan inte påstå att jag saknat det egentligen.
Visst är det skönt att vara igång igen, men vafan...
roligare har jag haft.
Nu sitter jag här igen,
och känner bara att jag vill hem och sova.
Natten sliter hårt och då har jag mer än hälften kvar nu.
Alla frågor man får, alla svar man ska ge...
kanske skulle skriva en uppsats, kopiera upp den och dela ut istället.
Så slipper jag berätta samma sak om och om igen.
Smärtan blir liksom inte mindre om jag ältar.
Jaha, bäst man går och sätter sig då, back again...

Stormen

Stormen är här, den har smygit sig fram under dagen, men nu är den här. Kölden blir värre och värre och det drar vid fönstren. Jag sitter i fåtöljen och funderar på framtiden. Teet värmer inte längre. Kylan utomhus har dragit sig innanför mina väggar och innanför mig.
Katten ligger i famnen och värmer mina lår. Han gäspar ibland och sträcker lite på sig. Sedan rullar han in huvudet och kryper ihop. Vi trivs tillsammans, nu är det bara vi kvar. Men jag accepterar läget. Nu gör jag det. Det är svårt periodvis, men jag kan inte vara egoistisk i en sådan fråga. Inte när det handlar om liv och död.
På tv visas bara strunt, inget intresserar mig idag. Huvudvärken jag har vill inte släppa. Kan inte ta fler tabletter nu. Ryggen värker, hela kroppen värker. Känner mig illa till mods i magen. Håller kanske på att bli sjuk. Perfekt! Nu när jag ska börja jobba igen. Vet inte om jag orkar stiga upp imorgon. Vet inte om jag kommer ut imorgon. Vinden tar i och snön piskar sig ner mot marken. Näh, det är ingen bra dag idag. Inte bra alls...

Så nära

Det snöar ute och jag fylls med ro
De vita flingorna ger mig styrka
De vita flingorna ger mig trygghet
Känner kraften inombords
Det är kallt ute, men jag är varm
I mitt hem sprids en värme,
den känns i luften
Jag söker lugnet och
jag tror jag har det inom räckhåll.

Farväl

Det var en varm sommardag jag såg dig första gången.
Jag minns det än idag.
Jag skulle bara titta lite, men gick hem och hämtade den där

50-öringen som du kostade.
Det var du, med nosen som var hälften svart, hälften rosa.
Det var dig jag ville ha.

Jag tog hem dig till min husvagn, du var bara 6 veckor.
Där delade vi sommaren tillsammans.
Du blev min bästa vän.

Åren gick och nu sitter jag här.
Återminns allt som varit och tänker på hur det kunde blivit.
Tänk om...

Igår kväll såg jag djupt in i dina gula ögon,
dom sa något som jag inte kunde utläsa.
Jag tog dig i min famn och sa allt jag nånsin velat säga dig.
Jag tackade för tiden tillsammans,
jag bad om ursäkt om jag varit dum.
Men framför allt tog jag avsked.
Du somnade vid mina fötter och jag väckte dig i morse.
Du var kvar på samma plats.

Jag ringde ett samtal och frågade om råd i morse.
Jag fick medhåll och insåg att det fanns ingen annan utväg.
Jag ringde och bokade tid.
En makaber känsla, trodde inte det skulle hända än.
Gick ut i förrådet och hämtade buren. Du gick in frivilligt.
Tillsammans åkte vi den sista färden.

Tiden var bokad kl. 9:15.
Vi kom in på ett rum där ett ljus var tänt, en pläd låg på bordet.
Jag släppte ut dig och ställde buren på golvet.
Du undrade var du var och luktade på pläden.

Jag kunde inte sluta ta på dig.
Jag ville bara hålla om dig, vara dig nära.
Du såg på mig med dina ögon, du förstod...du började spinna.

Jag höll i dig när du fick sprutan,
sedan lade jag dig ner på pläden och tog dig i min famn.
Jag klappade dig, pillade på dina öron som du alltid tyckt om.
Kl. 9.27 slappade du av och slutade spinna.
Du lade dig tillrätta och jag fortsatte klappa dig.
Din päls var så len och mjuk. Jag kände värmen inom dig.
Jag såg dina andetag.

Kl. 9.41 tog du ditt sista andetag.
Farväl vännen, jag älskar dig.

Du var min vän i över 15 år.
Jag kommer aldrig glömma dig.
Tack Sotis, för allt du givit mig.
900528-060117

Äventyr

Han tog mig ut på äventyr
Han vidgade mina vyer
Han visade mig platser
Han tog mig till Stockholm
Min vita riddare...

Jag fick en tur till Mariefred också
Såg slottet vi skulle till på semester
En annan gång tänkte jag, när jag svängde ut på E20
Jag kommer tillbaka, var så säker
Och den vita riddaren tar jag med mig...

Imorgon...

Imorgon kommer han
Imorgon får jag se honom
Imorgon får jag visa honom mina platser, mina ställen
Imorgon får jag styra honom dit jag vill

Jag längtar till imorgon

Rapportering av ledig dag

Blogg
Lång varm dusch
Mata katterna
Långpromenad (tills kroppen inte orkade och kylan bet för hårt)
Hittade kusinens bostad ( sökt efter adressen ett tag)
Hem
Bäddade ner mig i soffan med filt
CSI - flera avsnitt
Tristessen kröp
Dataspel en stund
Bra tv framåt kvällen
Mata katterna igen
Vitt vin och Riket
Spel via msn
Blogg

Tråkigt

En fredag, röd dag dessutom...och jag har absolut inget på agendan. Ingenting!
Vad ska jag göra idag? -Jag vet inte!
Panik skapas och frustrationen byggs upp...vad ska jag göra??

Ska jag bädda rent i sängen bara för att kunna passa upp på tvättmaskinen?
-Det gjorde jag för två dagar sen...
Ska jag göra rent kattlådan?
-Det gjorde jag för tre dagar sen...
Ska jag dammsuga, torka golven, göra rent toan?
-Det gjorde jag igår...

Åka till stan och gå i affärer är inte att tänka på, det är ju röd dag idag och allt är stängt.
Jag bloggar väl en stund och sedan parkerar mig i soffan.
Man kanske skulle ha en soff/te/bra bok/film-dag idag...
Det har jag inte haft än i år...

Prassel, prassel

Trött i huvudet
Trött i kroppen
Barn tar på krafterna, oavsett ålder.
Först var dom tre, sen fyra, sen fick den fjärde panik och ville hem.
Tre blev kvar.

Spelen och filmerna har avlöst varann,
lite snöbollskastning och snowracer-glid hann vi också med.
Synd bara att man inte var i deras ålder,
bara för en liten stund.
Då känns det legitimt att springa runt i termobyxor och kasta snöbollar.
Idag känns det nästan fånigt; "kan nån se mig nu?"
Prassel, prassel - varenda steg hörs...
Snön kommer innanför och kylan tilltar.
Ska vi gå hem och mysa i soffan? -Ja det gör vi...kom...
Bekväm i tidig ålder...

Silverlinjen

9:05
Alla ombord!

Du såg trött ut,
natten gav inte mycket sömn och bakfyllan hägrade.
Du hostade till och drog ett andetag genom näsan.
Det väste om dig och förkylningen var ett faktum.

Skulle vilja bädda ner dig i soffan,
med en filt, en kopp honungste och
den där finska krigsfilmen som vi inte hunnit se.

Istället åkte jag hem, ensam,
började först med tvättkorgen och
sedan städade jag ut julen, nästan i alla fall.
Nu är det bara gardinerna och fönsterlamporna kvar.
De tar jag nog om en dag eller två...
Såg boxen i kylen, den är halvfull, eller halvtom
beroende på hur man ser det.
Man kanske ska ta sig ett glas ikväll?

Så var är du nu, klockan är 10:25...hm...
Västervik kanske? Jag ringer snart...