Tillställning för en kunglighet

Har du någonsin varit på ett slott?
Säkerligen har du det, kanske som barn på semestern tillsammans med föräldrarna, eller som skolelev med klassen. Kanske är du förälder själv som reser runt med dina egna barn och förmedlar det svenska kulturarvet.
Jag har alltid varit fascinerad av slott och kungligheter, en ganska maffig och imponerande företeelse som fortfarande finns kvar i Europa. Än så länge lever traditionen kvar i Sverige och än idag finns slott runt om i landet som vittnar om våran historia. Det tycker jag, som historikernörd, är underbart. Jag kan resa runt, fantisera och skapa bilder om hur det varit, kunde ha varit och kanske t.o.m. hur det borde ha varit.
Jag var senast på ett slott igår. Ett slitet sådant, som upplevt tidens kvav och drabbats hårt av krig och elände. Platsen var Borgholms slott, där en av mina vänner höll fest med pompa och ståt till minne av sin födelsedag. (För den intresserade så fyllde han 30, men det talar vi inte högt om...)
Tillsammans med god mat, gott vin, eldsprutare och glömda dörrar och vrår, fyllde vi slottet med våra skratt till fladdermössens förtret. Somliga ignorerade oss, andra nuddade vid våra huvuden.
Det var en lyckad tillställning, en tillställning för en kunglighet.

Jaha, that´s it, eller?!

Skit också, jag som skulle putsa fönstren...
Regnet vräker ner och gör det omöjligt för mig att fixa iordning till visningen. Undrar hur många som kommer? Undrar hur mycket den är värd? Undrar om jag valt rätt mäklare...?
Jaja, det är verklighet i alla fall och slutet närmar sig. Fick nya schemat idag. Ska bli skönt att leva som vanlig människa igen, sova på natten och vara vaken på dagen. Det var ett par år sedan jag höll på med sånt.
Det blir nog bra när man kommer i ordning tror jag. Ska bara packa klart allt i kartonger, få hit flyttfirma, söva katten, ladda bilen med alla blommor och ömtåligt skit. Sen är det bara att köra på, 40 mil åt norr...

Usch, hörrni, är sommaren slut nu? That´s all folks?
Vad hände med sommaren? Den varma sköna sommaren...
Regnet öser ner och konstigt nog så myser jag...jag gillar hösten...

Det blåser en ny vind från nord

Sakta kryper den
In i näsan och fyller mina lungor

Den nya vinden är här nu
Hösten har kommit
och med den, tidens förändringar

- Det är mycket i pipen! skulle han säga
- Jovars, det är det väl...säger jag
- Men det löser sig du!
- Ja, det gör väl det, svarar jag med en tvekande röst

Det sker stora saker på bara en kort tid
Ny stad
Nytt jobb
Ny bostad
Nya rutiner
Och om det funkar, en ny katt (någon som kan klå den befintliga)

Det blåser en ny vind från nord
Den fångar min uppmärksamhet
Det börjar bli höst nu
Kylan kryper sig allt närmare
Kvällarna blir mörkare
Det är dags att ge sig av...

Klagans sång

Körde till Stockholm häromdagen, 80 mil tur och retur.
Bensinen kostade 12:44 där jag brukade tanka. 12:44...helt sanslöst. Varför fortsätter vi egentligen köra bil när bensinen är så j-la dyr? Det finns få tillfällen som man verkligen behöver bilen. Buss, cykel och till och med fötterna kan man ofta använda sig av. Bor man i en större stad kanske man har spårvagn eller tunnelbana att ta till. Men nej då, man ska istället klaga att bensinen är för dyr och att det är ute med Sverige.

När Stockholmsförsöket gick igång, klagade en del, och gör så fortfarande. Men varför egentligen? Det är ju smidigt att ta sig runt i Sthlm med de system som finns, det är bara bekvämligheten som får lida när plånboken tryter.
- Usch va jobbigt att sitta på tunnelbanan bland alla människor...
- Jamen strunta i det då och gå hemma på a-kassa istället och ge ditt arbete till någon som är villig att pendla och åka kommunalt. Någon som kanske inte ens har råd att äga bil. Jo, det finns sådana i dagens Svea rike.

I min ungdom bodde jag en kortare period i USA. Där klagar man också på bensinpriset. Där kostade då en gallon ungefär $1. Alltså 4L bensin för 8 kronor... Usch va dyrt!

Min bilkörning har avtagit med bensinhöjningarna. Jag har insett att cykeln funkar ganska bra. När jag är i Sthlm åker jag gärna kommunalt, utan problem...ganska skönt att softa och slippa bry sig om köer, stoppljus och ilskna bilister. Jag kollar hellre in de 14-åriga bratsen som kliver ombord och säger "typ" i varje mening, avslutar även samma med "absolut" eller "precis". Jag ler i alla fall ibland på tunnelbanan. Nu till helgen åker jag spårvagn i Gbg, jag kommer le då också. Även fast dialekten är annorlunda, är konceptet detsamma, typ.