Nej, jag har inte blivit knäpp, även om jag ibland tror det, och min omgivning också...men jag har spenderat tid på kyrkogården den senare tiden.
Jag har ingen direkt dödslängtan, men mitt jobb är placerat vid en av de vackraste kyrkogårdar jag vandrat runt på, och stor är den. Här finns bl.a. Alfred Nobel begravd, och andra därtill.
Kyrkogården är grön och blomstrande nu, omgiven av häckar och träd. När man går genom den (vilket tar en timme eller två) hör man inte staden som finns på andra sidan häcken, utan man hör ljudet av trädgårdsmästarnas mopeder, vattenspridarna och kyrkklockor. Det är en otroligt lugn och fridfull plats, här kan jag hitta min styrka i vardagen. I Kalmar finner jag ro vid Kalmar slott, vid slottsparken och vid vattnet, här i Stockholm har jag inte hittat nåt ställe, inte förrän nu...
Tystnadens spår handlar om tankar som väcks när mörkret och/eller tystnaden faller på. Tankar och funderingar som etsar sig fast, kanske har dom en betydelse, kanske inte. Men det är mina tankar i alla fall...och om du vill bjuder jag in dig att läsa, kanske få dig att fundera en stund...bara en liten stund...
