30 oktober 2005

Söndag

Ny vecka börjar i morgon, börjar livet imorgon?
- Har helgen varit bra? frågar dom jag känner...
- Jovars, den har rullat på precis som alla andra dagar...
- Gjort nåt kul då?
- Jag har levt! Eller i alla fall försökt...

Tiden sätter sina spår och mina ärr börjar läkas lite smått, men jag vet inte om dom kommer glipa igen...
Imorgon är det i alla fall en ny vecka...ville bara konstatera det. Om den fortsätter som den tidigare ser framtiden ljusare ut...

27 oktober 2005

Ord jag lever efter...

Döm inte allt du ser
Tro inte allt du hör
Säg inte allt du vet

24 oktober 2005

Tomrum

det finns ett hål där mitt hjärta en gång brukade va
det finns ett tomrum där min självkänsla satt
där har du lämnat dina spår, där tog du allt du ville ha
och jag är inte den som jag en gång ha varit
och jag lever mina dagar i ett minne utav dig

du kom du såg du segrade
du tog min själ för given
liksom en våg belägrade
min huvudlösa kropp

sen du försvunnit har jag förstått
att ta den kärlek som jag fått
vårda den med öppen dörr
för jag är lika förälskad som en gång förr

du kom du såg du segrade
du tog min själ för given
liksom en våg belägrade
min huvudlösa kropp

du kom du såg du segrade
du tog min själ för given och försvann...

Thomas Eriksson

19 oktober 2005

Saknad

Det vackraste stunden i livet var den när du kom,
och allt var förbjudet.
Och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om,
för det ekar i huvudet.

Och det blod som trodde var stilla
det fick du att rinna,
och den uppgivna röst som jag nyttja så illa
fick du att försvinna.

Och jag somna' den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria.
Men det visa' sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria.

Och den stund som jag kände som nära
var blott alvedon
och de himmelska ben som jag ville förtära,
de gick därifrån.

Så kom änglar! Kom älvor!
Det börjar bli kallt.
Graderna sjunker så fort överallt,
och det hjärta, som skulle bli ditt på nåt vis,
fryser nu sakta till is.

Natten som kom sov du vaken och drömde om
allt som vi kunnat göra.
Om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt,
och om nån att beröra.

Och jag kunde ha gjort vad som helst
för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst
av den farliga branten.
(Jag liksom föll över kanten)

Så kom änglar...

Den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat.
Där satt jag med mina grönbruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat

Så kom änglar och ta mig till henne
och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för henne
nån annanstans.

Kom änglar...

Lars Winnerbäck

15 oktober 2005

Leva i valet och kvalet

Beslut kan vara svåra att fatta, beslut kan vara omöjliga att förstå konsekvenserna av.
Jag trodde på en ny chans, igen...men det känns som broar bränns framför min väg och gör att min väg genom livet begränsas av brustna löften. Löften om kärlek, trohet och vänskap.

Egentligen kanske man bara skulle spola ner allt på toaletten och skita i det...för vem vinner egentligen i slutändan? Den som sårar eller den som blir sårad?

09 oktober 2005

Men ännu skiner solen

Snart nalkas nattens kval.
Den tid då min hjärna går på högvarv och då jag analyserar allt jag gjort/skulle gjort/ville gjort...saker som jag inte hann göra, kunde inte göra osv. Varför är det så svårt att leva sitt liv som man vill egentligen? Varför måste ödet spela människan ett spratt? Jag hade sett ett annat slut på denna sommaren som gått, jag såg en annan början på den hösten som pågår...Jag hoppas fortfarande på att nästa år blir bättre, men det dröjer ett tag tills dess...

Sorgen i mitt hjärta finns där fortfarande, ärren glipar ständigt och vill inte läka. Varför måste det göra så ont? Det var ju inte jag som gjorde fel...eller?! Att vakna varje dag gör jag automatiskt, dock alldeles för tidigt och för ofta under natten, men att somna och ha ett huvud som snurrar med tankar som får mig att vilja krypa ur mitt skal är en evig plåga. Det är samma tankar som snurrar när jag sitter för mig själv i mörkret på jobbet.

Det har gått tre månader nu. Inom mig är det svart, men ännu skiner solen var dag...undrar när den ska skina för mig?