Jag gick ut på juldagen, mot alla odds.
Träffade vänner jag kände, någon av släktingarna och andra människor som fanns där i vimlet.
Jag var på hyfsat humör, skulle egenligen på en blinddate som jag fegade ur, men jag hittade något annat istället.
Han var där, en glad kille i vit skjorta och jeans. Han väckte min nyfikenhet och jag tänkte, va fasen! Kör på!
Vi dansade och sjöng högt till musiken. En kille som dansar och gillar det! Wow!
Vi stannade kvar till stängning och sedan tog vi sällskap hem. Promenaden gick genom stan och jag lämnade av honom vid hans port. Han berättade att han inte var singel, men att han hade haft det trevligt under kvällen. Vi sa Hej då och skiljdes åt.
Vad jag senare fick reda på var att han frågat om mitt nummer, men inte vågat höra av sig. Efter lite luskande fick jag reda på hans nummer och skickade ett sms.
Han blev kort därefter singel och resten är historia...
Tystnadens spår handlar om tankar som väcks när mörkret och/eller tystnaden faller på. Tankar och funderingar som etsar sig fast, kanske har dom en betydelse, kanske inte. Men det är mina tankar i alla fall...och om du vill bjuder jag in dig att läsa, kanske få dig att fundera en stund...bara en liten stund...
