Hon luktar halstablett. Sådana där bruna som man fick av vuxna när man var liten som smakade illa och var starka, dom där som stillade varje barns sug efter godis.
Så luktar hon. Damen, som jag kallade för svartfoten (v.g. se 9 okt; Konsten att vara...) stiger ombord vid Gullmarsplan och ska alltid sitta längst bak i mittenvagnen på vä sida sett framifrån. Jag har försökt ta hennes plats flera gånger, men det är som att alla passagerare stiger av och på för att bereda plats för henne. Hon lyckas varje gång. Igår kom jag henne nära, satt mittemot och kollade in henne. Hon doftar halstablett, nickar till folk istället för att säga hej och plockar upp sin Metro vid Gamla stan. Hon sitter där, ser stram ut samtidigt som hon spanar ut över vagnen på sina medpassagerare. Där hon sitter har hon full koll och det vet hon.
Tystnadens spår handlar om tankar som väcks när mörkret och/eller tystnaden faller på. Tankar och funderingar som etsar sig fast, kanske har dom en betydelse, kanske inte. Men det är mina tankar i alla fall...och om du vill bjuder jag in dig att läsa, kanske få dig att fundera en stund...bara en liten stund...
19 december 2006
13 december 2006
Lusse-lelle
Hm, dagen kom och den gick och ingen glitterprydd kvinna har jag sett...
Lucian som ska träda fram ur mörkret och lysa upp. När jag var mindre hade jag långt svallande hår, men jag fick aldrig vara Lucia, inte själv i alla fall. Om jag skulle vara Lucia så blev det oftast så det året, att alla tjejer i klassen skulle vara Lucior.
När jag sjöng i kören på högstadiet och gymnasiet hade man omröstning i skolan om årets Lucia, men jag kunde aldrig ställa upp eftersom jag skulle sjunga i kören istället. Sen hör det kanske till att jag klippte mig kort i 5:an till vårt julspel...
Lucia har tappat sin gnista tycker jag. I alla tider har jag stigit upp kl. 6 på Luciamorgonen, kokat choklad eller glögg för att njuta av Lucian på tv tillsammans med pepparkakor och lussebulle. Men i år föll traditionen, börjar väl bli gammal, eftersom jag inte hade någon tanke på att kliva upp och slå på tv:n imorse, jag var helt enkelt för trött och senil för att ens komma ihåg vilken dag det är.
Vet inte om jag kommer se någon Lucia i år, men å andra sidan har jag sett tillräckligt många i mina dar att det räcker tills jag fyller 40, typ. *< ;-)
Nu dricker jag i alla fall mitt Lussete, men apelsin, kanel, saffran och alla julens dofter och smaker. Luktar lite jul i mitt bås där jag sitter på jobbet. Hm...måtte snön komma snart bara...
(Gick in på SVT:s hemsida alldeles nyss och kollade in Luciamorgon via datorn, så nu har jag sett henne...)
Lucian som ska träda fram ur mörkret och lysa upp. När jag var mindre hade jag långt svallande hår, men jag fick aldrig vara Lucia, inte själv i alla fall. Om jag skulle vara Lucia så blev det oftast så det året, att alla tjejer i klassen skulle vara Lucior.
När jag sjöng i kören på högstadiet och gymnasiet hade man omröstning i skolan om årets Lucia, men jag kunde aldrig ställa upp eftersom jag skulle sjunga i kören istället. Sen hör det kanske till att jag klippte mig kort i 5:an till vårt julspel...
Lucia har tappat sin gnista tycker jag. I alla tider har jag stigit upp kl. 6 på Luciamorgonen, kokat choklad eller glögg för att njuta av Lucian på tv tillsammans med pepparkakor och lussebulle. Men i år föll traditionen, börjar väl bli gammal, eftersom jag inte hade någon tanke på att kliva upp och slå på tv:n imorse, jag var helt enkelt för trött och senil för att ens komma ihåg vilken dag det är.
Vet inte om jag kommer se någon Lucia i år, men å andra sidan har jag sett tillräckligt många i mina dar att det räcker tills jag fyller 40, typ. *< ;-)
Nu dricker jag i alla fall mitt Lussete, men apelsin, kanel, saffran och alla julens dofter och smaker. Luktar lite jul i mitt bås där jag sitter på jobbet. Hm...måtte snön komma snart bara...
(Gick in på SVT:s hemsida alldeles nyss och kollade in Luciamorgon via datorn, så nu har jag sett henne...)
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)