Oj oj oj

Semestern ebbar snart ut, nästa måndag är det dags igen.
Nytt jobb, nya rutiner - måste erkänna att det kittlas lite i magen. Härlig känsla!

Jaha, det har varit semestertider i detta hushållet...Snart 4v för att vara exakt...

Första veckan spenderades i bilen. Packade kylbagen och åkte tidigt på morgonen mot Hudiksvall. En ganska häftig upplevelse att se ut genom fönstret och se en totalförändring av landskapet. Jag som är van att resa söder om Stockholm fick se underbart vacker natur och började faktiskt planera för nästa års semester som blir långt norrut, Kungsleden och Kiruna.

Vi kom fram till Hudiksvall ungefär vid lunchtid, mötte upp släkt (jag är den "ingifta") och tog en tur ner på stan för att se omgivningen. Bilen styrde sedan uppför ett Avholmsberget för en underbart vacker utsikt av Dellensjöarna. Blev sedan bjuden på en superb hemma-middag och tog det sedan lugnt inför morgondagens bilfärd mot Mora.

Efter en frukost bar det av, tog en glass i Rättvik med varm hjortronsylt, kom fram till Mora ganska skapligt, men ungefär 3 timmar för tidigt för att checka in så det blev en lång väntan för att få duscha och fräscha upp sig inför kvällens kalas. Jag hade bokat ett rum på en B&B, med egen dusch och toalett som var ganska dyrt, så förväntan på boendet var stort.
Men Mora gjorde en stor tabbe och delade ut vårt rum till några gäster som skulle stanna fler nätter vilket medförde att vi blev nerflyttade till pensionaten, till vad dom kallade deras "svit". Nu tycker du kanske att jag låter bitter, men en svit för mig låter väl rätt lyxigt och jag räknade med detta när jag kom till rummet. Jo, vi hade en dubbelsäng, det hade vi, tv fanns också, och mitt i alltihop en bäddbar hörnsoffa, men ingen dusch och toalett! För 1000 spänn natten!!!

Svettiga, hungriga och irriterade för att slösat bort en hel eftermiddag till ingen nytta, sket vi i Mora och körde till Lidköping, som vi egentligen skulle till dagen efter. Min kompis lägenhet var ändå tom så för henne gjorde det inget att vi kom en dag tidigare. Efter en kebabrulle i Vansbro styrde jag bilen och efter 5 timmar i bilen körde jag upp på pakeringen, ännu ofräschare än tidigare. Ljuvligt med dusch och fräsch lya att komma till. Det blev totalt tre dagar i Lidköping. Sightseeing, pansarmuseum, Läckö slott, shopping, grillning och lite till innan vi styrde söderut för att komma till de trakterna jag känner till - Skåne! Missförstå mig inte, jag är inte skåning, jag har bara bilat mycket i Skåne under min uppväxt.

Ner till Lund, för att bo på vandrarhemmet Tåget. Ganska läckert vandrarhem, om man är enkel av sig. Vädret var tryckande kvavt och man väntade bara på åskan hela tiden, vilket gjorde tillvaron ganska odräglig. Dessutom bjöd inte Lund på mycket så dagen efter tog vi en endagarstripp till Helsingör i Danmark, köpte sprit och parfym och kom tillbaka till ett trist Lund. Som tur var hade jag hållit mig nykter, vi lämnade vandrarhemmet en dag för tidigt och jag körde hem, hem till Kalmar.

Blotta synen av bekanta vägskyltar och mina föräldrars hus gjorde mig nästan tårögd. Jag var hemma! Vi stannade 7 nätter och jag njöt varje sekund. Här blev det en splash-kväll på favoritkrogen, en biltur till Borgholm och Glasscaféet, fika på stan, bad i Kalmarsund, grillning och kräftskiva...hm...hemma...

Men jag hade mina två katter på pensionat som jag var tvungen att hämta, så efter två veckors biltripp och 335 mil senare parkerade jag utanför vårt hem, och insåg att; trots två veckors intensivt resande, och mycket nya intryck så har vi faktiskt två veckor kvar att bara vara. En vecka har gått och en vecka är kvar. Jag har ingen aning om vad jag ska göra imorgon och det känns faktiskt j-vligt skönt!
Jag har semester!

Så var det dags igen...

Hm...kunde inte låta bli, men erbjudandet var för bra!
Jag sa upp mig för en vecka sedan. Bara sådär...
Det kändes skönt faktiskt, som att bläddra blad.
Jag har lagt ner verksamheten på jobbet nu, orkar inte mer, vill inte mer.
Jag har 11 arbetspass kvar f.o.m. idag...sedan är det över, sedan är det semester!

Allvarliga saker

Denna helgen har det varit mässa i stan...
The international headache society har haft mässa, föreläsningar etc.
Vad pratar dom om då?
Placeringar av huvudvärken?
Vilka piller som är bäst?
Hur man botar huvudvärken med alternativa metoder?

"Den stora kongressen om huvudvärk har öppnats, får jag be om tystnad eftersom dom i sektion 1A-2C har migrän..."

Antar att istället för godisskålar så har dom skålar med Panodil, Alvedon och kanske t.o.m. Ipren...

Imorgon börjar kongressen som heter; IVC 17/ICCS13 and ICN + T. Den fortgår t.o.m. 6 juli.
Sugen på att gå?
Efter efterforskningar fick jag reda på att det handlar om vacuum...

Längtar...

Nästa vecka kommer bl.a. mitt syskonbarn och hälsar på mig i tre dagar...Mitt lilla gudbarn som blivit så stor, han är längre än mig t.o.m. och snart kommer han. Jag har längtat så... Det blir Gröna Lund och allt annat strunt tills han är nöjd och belåten...
Jag är ledig en dryg vecka, en väl behövlig sådan tills jag konfronterar min nuvarande chef om att jag blivit erbjuden ett annat jobb som jag tänker ta, ett jobb som betalar mycket bättre betalt, ett jobb där jag känner att mina kunskaper kommer till sin rätta...

Uppdatering följer...

Midsommar

Tjoho alla!

Glad midsommar på er!
Hoppas ni haft en trevlig kväll!

Min började kl. 5.30 i morse när väckarklockan gjorde väsen av sig. Masade mig till duschen för att vakna, sedan åkte jag till mitt arbete. Klev in genom dörren 6.45 varpå en ny arbetsdag som vilken annan var inledd. Det var dags för dukning av frukost till personalen (högst obligatoriskt...) sedan var det dags att sätta igång. Som tur är har jag en inskolning bredvid mig som är en fruktansvärt arbetssugen 22-åring kille som jag då kan engagera i diverse arbeten. Han gör dom gladeligen för att han är där för att lära. Hans iver för arbete mynnade i att jag vid lunchtid kunde fortsätta i min personalpolitik och baka kakor till eftermiddagsfikat.
Det var en arbetsdag som hörde till vanligheten, jag gjorde det jag skulle och lite till för att sedan kliva in i duschen efter jobbet, fräscha till mig och bege mig till sill/potatismiddagen hos svärföräldrarna. Ja, ledig, men tyvärr chaufför. Kom hem vid 21.30-snåret och sitter nu och smuttar på andra glaset vin, och funderar på att gå och sova. F-n vad gammal jag blivit...orkar ingenting numera. För några år sedan kunde jag vara upp 24-36 timmar utan större problem. Men nu...jag kan vara glad om jag orkar vara uppe 20...
Jaja, det är väl livets gång, och så var denna midsommarn över, inte en blomma plockad, ingen dans runt stången, men det är väl så när man ska vara lojal mot arbetslivet. Imorgon ska jag dit igen...ingen vila, ingen ro.
Om du har semester - njut som f-n din j-vel och håll käften om hur skönt det är att vara ledig...
Om du arbetar - Praise to you, jag vet hur du har det...
Om du läser detta - why botter? Det är bara en trött gammal fåne som skriver i rödvinsrus...Gör nåt kul istället och läs min blogg när jag är mer seriös... ;-)

Glad midsommar era motherf*ckers!!

Sökande

Söker med ljus och lampa efter nya ting att blogga om.

Stockholm suger musten ur mig just nu. Jag jobbar alldeles för mycket och är sällan ledig, tänk om man hade mer tid...då kunde jag tona håret, klippa tånaglarna, åka till stan och glo på folk, läsa böcker, gå på bio, dricka vin på balkongen i kvällssolen...men icke sa Nicke...jag ska inte ha någon fritid och inte ens något liv.

Försökte beställa tid till kastrering av "den lille fan", inte ens djursjukhuset hade tid. Dom kunde bara se en månad framåt och jag vill ballknacka honom i augusti. Så jag får snällt vänta tills juli kommit för att boka tid, om jag nu kommer ihåg det, och har tid dvs.

Det där med tid är ganska intressant, hur levde man och tänkte innan begreppet tid fanns? När man läser gamla skrifter uppfattas dagen och tiden i symbios med solens upp- och nedgång. Det fanns mindre tid att arbeta på vintern, men å andra sidan var det tjäle i marken och mycket av utomhussysslorna för en bondfamilj kunde inte utföras ändå.
För vem var det då som använde begreppet tiden? Albert Einstein sa en gång; "Tid är det som man mäter med en klocka." Ganska intressant, men å andra sidan levde Einstein på den tiden när klockan var ett faktum och egentligen är hans kommentar inte så genial utan snarare banal och enkel. Inte mycket för att komma från ett s.k. geni...

Tid ska vara något abstrakt, något som för oss framåt och gör attt vi "rör på oss", dvs en riktning...Hm, vet inte om jag själv är på väg någonstans, just nu känns det som om jag springer runt i en evinnerlig cirkel likt en hamster i sitt motionshjul och det enda jag väntar på är någon som stannar upp mig, skakar mig till liv och sätter mig på balkongen med ett glas vin och en bok.

Det är 32 arbetspass kvar till min semester, imorgon (midsommarafton) är starten för min egna nedräkning. Det är v. 25 nu, och v. 31 är min sista arbetsvecka...Pust...För första gången i mitt liv ska jag vara ledig i 4v. Tiden får utvisa hur väl jag utnyttjar dom...

Storstadens baksida

Idag blev det väldigt påtagligt att jag befinner mig i en storstad. Jag skulle ta mig till jobbet, satt på tunnelbanan i godan ro, tittar på folket som kliver på och av, ser att det blir fler och fler poliser på stationerna ju närmare city jag kommer. Ja, just det, det är nationaldagen idag och folk ska demonstrera, vifta med flaggor och försöka efterleva norrmännen.
När jag sitter där kommer en kille och ställer sig bakom mig. Han verkar inte alls provocerande utan står bara där och väntar på sin hållplats. När tuben rullar in mot Hötorget flyger 3 punkare och 5 utlänningar på honom, sparkar honom, skriker och spottar. Slagen flyger runt i vagnen då killen flyttar runt på sig varpå jag själv sitter och duckar för dom andras kängor. En gammal tant skriker något om droger, en man slår nervöst på sin mobiltelefon för att ringa polisen. Killen som nu ligger på golvet i vagnen gör sig så liten som möjligt och i detta läget flyger dörrarna upp vid Hötorget. Alla flyger ut och kvar ligger killen på golvet, mannen ringer, tanten skriker och viftar och jag reser mig upp sakta.
Jag har nog aldrig varit så rädd och förbannad på samma gång. Hjärtat flyttade upp i halsen och pulserade länge och väl. Jag ville så gärna slåss för den där killen, men fegade ur när jag såg hur många dom var. Killen på golvet kravlar sig upp på en sits och torkar av sig blod och smuts. Jag kollar av med honom och han är ok. Han åker vidare ett par stationer till, kliver av där jag ska av, och haltar sig iväg. Sedan ser jag honom inte mer.
Killen på golvet var rakad och hade kängor på sig, ja, han kanske var nazist som dom andra anklagade honom för, men är det tillräckligt skäl till att slå ner någon?
När är det egentligen legitimt att slå ner någon, finns det något tillfälle när det är ok?

Lugnet

Nej, jag har inte blivit knäpp, även om jag ibland tror det, och min omgivning också...men jag har spenderat tid på kyrkogården den senare tiden.
Jag har ingen direkt dödslängtan, men mitt jobb är placerat vid en av de vackraste kyrkogårdar jag vandrat runt på, och stor är den. Här finns bl.a. Alfred Nobel begravd, och andra därtill.
Kyrkogården är grön och blomstrande nu, omgiven av häckar och träd. När man går genom den (vilket tar en timme eller två) hör man inte staden som finns på andra sidan häcken, utan man hör ljudet av trädgårdsmästarnas mopeder, vattenspridarna och kyrkklockor. Det är en otroligt lugn och fridfull plats, här kan jag hitta min styrka i vardagen. I Kalmar finner jag ro vid Kalmar slott, vid slottsparken och vid vattnet, här i Stockholm har jag inte hittat nåt ställe, inte förrän nu...

Har ni sett?

Har du någonsin sett en indier tala med en polare utan att röra på varken läppar eller käkparti?
Nu har jag gjort det! Och fort snackade han osså...

Har du någonsin sett en mogen äldre kvinna som predikar för politiker på tunnelbanan?
Nu har jag gjort det! Och luktade illa gjorde hon...

Har du någonsin sett en fjortis sitta still på tunnelbanan, inte tugga tuggummi, inte prata i mobiltelefon?
Det har inte jag! Hör av dig när du ser nån...

Lite nostalgi

Upplevde lite nostalgi häromdagen när jag zappade mellan kanalerna. Jag har nyligen skaffat Comhem Large med runt 50 kanaler som visar både det ena och det andra.
När jag zappade mig till en kanal drog jag rejält på smilbanden. Där var han! Jag har inte sett honom på minst 15 år tror jag, och då i egenskap av en deltagare från Galenskaparna & After Shave. Vet inte om du kommer ihåg honom? Det gör du säkert... Jag tittade på Linus på linjen, den där blå figuren som ingen visste vad han sa, men alla garvade åt honom.
När jag satt där fick jag mig en härlig nostalgitripp och det var då jag kom på ett annat program som man nästan alltid såg fram emot av någon konstig anledning, i alla fall gjorde jag det som barn. Jag tittade alltid på Anslagstavlan. Just när figuren går fram till tavlan och swisch (som i en nysning) så är alla lappar borta. Jag härmade alltid honom, synkade in honom och "nös" samtidigt. En annan cool kille är den svävande tecknade fula figuren som dök upp efter Bolibompa, tror jag. Han var färgglad och ful, men jag kan än nynna på melodin som han svävade till. Minns du Boktipset? Ninna ninna ninna, nin nanna na ninna...

Halka inte, halka inte...

Den kom till slut. I lördags vräkte den ner och parkerade sig vitt och brett.
Snön har kommit till Stockholm. Den kom med råge, nästan 15 cm på en gång och med den kom halkan. Det är andra gången snö kommer i den här staden sedan jag flyttade hit. Första gången var den 1 november och nästan ingen i hela stan hade på vinterdäcken eftersom det varit +10 och regn dagen innan. Då kom snön helt oväntat kl. 16 på dagen och med den kom blixthalkan. Folk fick panik, fastnade i köer, kunde inte komma hem. I uppförsbackar rullade bilar bakåt, människor skötte sina toalettbestyr i diken längs motorvägarna och hann faktiskt göra det eftersom trafiken stod still. Det var ren kaos.
Denna gången satt dock vinterdäcken på och trafiken flöt, men tunnelbanor och pendeltåg klarade inte av det, där blev spåren för hala och allt blev försenat. Än i dag (onsdag) är trafiken fortfarande lite försenad på vissa håll, eftersom det fortsätter att snöa litegrann och sätter käppar i hjulen (har tunnelbanetåg hjul?!)
Jag skulle ut på krogen i lördags och upptäckte snöovädret en timme innan jag skulle åka med tunnelbanan. Dags att planera outfiten för kvällen, anpassad för kyla (nja, någorlunda iaf)
När jag väl kom iväg så var naturligtvis tåget försenat och jag fick stå och stampa en stund. När jag väl kom in till stan, ibland hala trottoarkanter och moddiga vägar såg jag hur folk koncentrerade sig där dom gick. Man kunde nästan se deras tankar i deras gång och i deras blick. Det var samma som vad jag tänkte; "Halka inte, halka inte..." (Det vore ju pinsamt att dratta på arslet inför halva Stockholm, liksom, typ...)

En annan vinkel

Tänk vad nytt man kan upptäcka genom att göra en väldigt enkel manöver.
Tänk vad man kan se, känna och höra genom att ändra sina mönster.
Tänk vad spännande ting man kan se på "andra sidan".
Tänk att jag inte kommit på det tidigare.

Jag gick den sedvanliga promenaden från jobbet idag, först genom sjukhusets kulvetar, ut på parkeringsplatsen bakom sjukhuset, nedför gången och stentrapporna, fram till rödljusen, under tunneln, fram till nästa rödljus och sedan förbi videobutiken och färghandeln, restaurangerna och mot tunnelbanan.
Men idag såg det annorlunda ut, även om jag gick på samma gata så såg jag den med andra ögon. Det är ganska enkelt egentligen, nästan lite banalt, men om du fortfarande läser mina ord, vet jag att du fortfarande är nyfiken.
Idag skulle jag inte stanna vid tunnelbanan, jag skulle vidare förbi den och valde därför min väg noga. Jag kom fram till mitt rödljus, stannade tills den gröna gubben närvarade, för att sedan korsa vägen. Därefter gjorde jag mitt val. Jag gick inte över gatan mot videobutiken, jag fortsatte på den vänstra sidan och hade gjort ett val. Jag valde den andra trottoaren.
Ganska enkelt egentligen, och det är ganska fantastiskt vad man kan uppleva genom att gå på den andra trottoaren för en gång skull. Jag såg skyltfönster jag inte sett förut, jag såg in i lägenheter och fick en föraning om hur lägenheterna längs min väg kunde se ut. Jag såg skrattande barn vid ett dagis, hörde en kör sjunga som änglar vid en lokal. Jag såg och upplevde saker som jag inte gjort, för att jag alltid valt att gå på den andra sidan vägen. Jag hade troligen inte hört barnen skratta eller kören sjunga om jag inte valt en annan väg idag.
Undrar vilken väg jag ska ta imorgon? Det finns mycket kvar att se, känna och höra...