19 december 2006

Uppdatering Svartfoten

Hon luktar halstablett. Sådana där bruna som man fick av vuxna när man var liten som smakade illa och var starka, dom där som stillade varje barns sug efter godis.
Så luktar hon. Damen, som jag kallade för svartfoten (v.g. se 9 okt; Konsten att vara...) stiger ombord vid Gullmarsplan och ska alltid sitta längst bak i mittenvagnen på vä sida sett framifrån. Jag har försökt ta hennes plats flera gånger, men det är som att alla passagerare stiger av och på för att bereda plats för henne. Hon lyckas varje gång. Igår kom jag henne nära, satt mittemot och kollade in henne. Hon doftar halstablett, nickar till folk istället för att säga hej och plockar upp sin Metro vid Gamla stan. Hon sitter där, ser stram ut samtidigt som hon spanar ut över vagnen på sina medpassagerare. Där hon sitter har hon full koll och det vet hon.

13 december 2006

Lusse-lelle

Hm, dagen kom och den gick och ingen glitterprydd kvinna har jag sett...
Lucian som ska träda fram ur mörkret och lysa upp. När jag var mindre hade jag långt svallande hår, men jag fick aldrig vara Lucia, inte själv i alla fall. Om jag skulle vara Lucia så blev det oftast så det året, att alla tjejer i klassen skulle vara Lucior.
När jag sjöng i kören på högstadiet och gymnasiet hade man omröstning i skolan om årets Lucia, men jag kunde aldrig ställa upp eftersom jag skulle sjunga i kören istället. Sen hör det kanske till att jag klippte mig kort i 5:an till vårt julspel...
Lucia har tappat sin gnista tycker jag. I alla tider har jag stigit upp kl. 6 på Luciamorgonen, kokat choklad eller glögg för att njuta av Lucian på tv tillsammans med pepparkakor och lussebulle. Men i år föll traditionen, börjar väl bli gammal, eftersom jag inte hade någon tanke på att kliva upp och slå på tv:n imorse, jag var helt enkelt för trött och senil för att ens komma ihåg vilken dag det är.
Vet inte om jag kommer se någon Lucia i år, men å andra sidan har jag sett tillräckligt många i mina dar att det räcker tills jag fyller 40, typ. *< ;-)
Nu dricker jag i alla fall mitt Lussete, men apelsin, kanel, saffran och alla julens dofter och smaker. Luktar lite jul i mitt bås där jag sitter på jobbet. Hm...måtte snön komma snart bara...

(Gick in på SVT:s hemsida alldeles nyss och kollade in Luciamorgon via datorn, så nu har jag sett henne...)

28 november 2006

Vems är rösten?

Varje dag hör jag den, den talar till mig och visar mig vägen.
Det är rösten jag hör, men vems är det?
På morgonen är det en kvinnoröst, den låter hes och trött.
Under dagen växlar den sedan till att vara en stressad mansröst eller en manhaftig kvinnlig röst.
Vissa dagar kan jag bli irriterad på den, varför måste den låta så högt? Finns inte en chans att blunda...
En gång utropades fel namn vid fel plats. Kaos utbröt i vagnen.
Ja, pendeltågschaufförerna må ha olika röster, men det är tur att dom kör mig till jobbet var dag. Utan dom skulle trötta jag aldrig komma fram kl 6 på morgonen.

22 november 2006

Sjuk? Njae, bara lite ofräsch...

Hostat i en vecka nu, vill inte ge med sig. Det blir inte bättre av alla sorters preparat jag köpt på apoteket i hopp om att slippa gå till läkaren. Jag vet liksom inte vart jag ska vända mig i den här staden...var ligger närmaste vårdcentral??

Jag är nog en sådan som vägrar inse att jag är sjuk. Jag? Sjuk? Njae, bara lite ofräsch, lite hostig och snuvig, men inte sjuk inte...
När jag väl är sjuk så blir jag svag och lealös, orkar ingenting och får dåligt samvete för att jag inte dammsugit, dammat, vattnat blommorna, lagat middag när jag ändå gått hemma. Kanske dags att gilla läget och inse att sängläge innebär sängläge, inte att man städar rummet där sängen står, eller organiserar garderoben, eller planterar om blommorna i rummet, eller bäddar rent och får automatiskt tvätta allt i korgen...
Nej, jag måste lära mig att släppa taget. Annars kommer jag inte bli frisk. Just därför går jag till jobbet idag istället, då kan jag inte göra allt därhemma...

13 november 2006

Jaha...

Nu har det hänt, det första ljuset är tänt...
Någon i grannhuset har julpyntat sina fönster...

Attans då...
blir bara påmind om alla julklappar jag ska hinna köpa...
Samma sak varje år...
Varför är det såhär?
Varför stressar jag ihjäl mig med allt jag ska hinna göra?
Pynta, handla, göra godis, vara social, gå på x antal julbord...
Hm...det är ju bara en gång om året det är såhär...
så det får väl gå då...

06 november 2006

Dialekter

Denna staden är inte gjord för någon som mig. Jag är en utböling, ett bihang från landet utanför Stockholm. Hela jorden centreras runt denna staden och sådana som jag får acceptera och anpassa sig efter det. Ta seden dit man kommer heter det ju, men det är inte så jäkla lätt när man inte ens kan kommunicera med vissa.
Nog för att jag talar småländska och kanske inte talar så rent som alla andra, så är det väl inte så svårt att fråga mig om vad jag egentligen sa... Jag har genom åren bearbetat bort min dialekt en aning, men när jag kommer hem till Småland igen, kryper dialekten fram och jag anstränger mig för att inte tala så rent längre. Nu kan jag bräka på, och alla förstår mig.
I Stockholm så garvar folk åt mig ibland när jag är otydlig och glömmer bort mina "r" i orden, för det är ju så jag talar. Ord som betyder annat och förkortningar har vi också råkat ut för...
Jag garvar åt folk för att dom låter så jädra övertydliga. Det är nästan pinsamt hur folk artikulerar ibland och att dom anstränger sig för att låta så snobbiga som möjligt. Sedan kommer ju sanningen fram när ord som typ, liksom, vaddårå ploppar upp som grodor.
Äsch lite kul är det väl i alla fall...Varför ska alla låta likadant? Näh, nu ska jag skärpa mig och ta itu med min dialekt, det får låta som det vill. Folk kan ju alltid fråga om dom inte fattar vad jag säger. Jag kan alltid skylla på att jag är smålänning, vad ska dom skylla på?

16 oktober 2006

Inte vad det borde vara

Alla har en.
Alla har använt en.
Alla vet vad den egentligen är till för.
Jag använder min, nästan varje dag.
Gör du?
Min är lila, och ibland turkos, din då?
Förut sålde dom bara gröna.
Lite trist tyckte jag.
Innehållet var alltid detsamma.
Ju mer det skramlade, desto mer ögonbryn som restes.
Idag har den blivit vardagsmat.
Den egentliga ursprungsidéen har vänt och blivit en annan.
Idag används den till det mesta.
Jag ler för mig själv på tunnelbanan när dom kommer, människorna som bär på den.
Men, det skramlar ju inte...
Hm...
Ja, just det.
Systembolagskassen har blivit en matlådekasse.

09 oktober 2006

Konsten att vara...

Var har jag hamnat egentligen? Det finns så många kufiska människor i den här stan, eller rättare sagt, jag ser dom mer i den här stan än "hemma, i Småland"
Det finns ikoner överallt och jag är medveten om att det finns i alla städer, men här lägger jag märke till dom mer än vad jag gjorde i småstaden Kalmar. Där bara finns dom, man ser dom ibland, men lägger aldrig ner mycket mer tanke på varför dom gör, säger, klär sig som dom gör.

Mannen på T-centralen
Det finns en man som jag aldrig kan sluta le åt. Genom åren har jag passerat honom ett antal gånger och han kommer alltid finnas i mitt hjärta. För det är med lite tragik, även lite glädje över honom och han skiner som en sol där han står. Mannen står på T-centralen och säljer bingolotter. Han står där, handikappad och med sin monotona och nästan robotlikna röst, säljer han sina bingolotter varje gång jag passerar honom. Undrar vart han tar vägen när bingolotto-tiden är över, vad ska han sälja då? Det verkar som att han bara kan ordet bingolotto, för det är det enda jag har hört honom säga. Kanske skulle köpa en lott bara för att prata lite mer med honom. Han kanske har mycket mer att säga, fast ingen tar sig tid att lyssna på honom. Dom tar sin bingolott och rusar vidare. Allt går så fort på T-centralen, själv blir jag påsprungen flera gånger när jag stannar upp, bara för lyssna på bingolotto-mannen.

Greken
Jag tror han är grek, eller möjligen turk...han ser ut att vara ifrån dom trakterna. Han möter mig varje morgon vid bussen och han ser alltid lika hård ut. Han är stor, lång och kraftig, kortklippt mörkt år som med åren övergått till vita inslag. Han spänner upp sig i sin jacka och håller ofta en metro i handen.
Han står vid busshållplatsen när jag kommer springande från tunnelbanan. Han håller bussen åt oss, de sista som kommer från tunnelbanan innan bussen ska gå. Egentligen är det ingen panik, nästa buss går 3 min efter, men ändå satsar man och springer uppför de sista trapporna till bussen varje morgon. Han står där, nu när det börjar bli mörkt lyser hans jacka upp litegrann vid busshållplatsen. Han håller emot dörren så att den inte stängs, släpper oss ombord när vi har flashat med våra SL-kort, utan att göra en min, för att sedan göra ett tecken till busschauffören som kan köra.
Mannen jag ser då och då, ser ovanligt pigg ut varje morgon. Han kanske ska gå av sitt pass efter detta stopp, kanske ska han hem till sängen. Han har ett hårt yttre och eftersom han sällan talar med någon undrar jag hur han är. Är han så hård och arg som han ser ut?
Jag ler dock en smula när bussen rullar iväg, för jag har sett det.
Jag har sett hans band som dinglar från hans ficka som visar att han nog är en mjukis i alla fall. Bandet som troligen sitter fast vid hans nycklar ramlade ut en morgon och då såg jag det tydligt, hårdingen blev en mjukis då bandets text lät; "världens bästa pappa"

Kvinnan som rusar
Den ryska kvinnan som är mer förvirrad än de flesta. Hon stiger på vid samma station som jag, sätter sig i den sista vagnen för att slippa gå så långt till trapporna vid slutstationen. När vi kommit fram till St. Eriksplan kliver vi båda av och trots att jag kliver av samtidigt, fast ett par vagnar ifrån så hinner jag före henne på bussen. Hon springer oftast till bussen och kliver på i ren panik, för att sedan hoppa av två stationer senare. Sträcken tar ungefär 5-10 minuter att gå. En dag var hon så trött att hon missade att kliva av. Hon fick åka en bra bit innan nästa hållplats och satt och suckade bra länge i bussen innan den stannade. Med besviken blick klev hon sedan av, för att inse att det skulle ta henne 30 minuter att gå till den busshållplats hon egentligen skulle av. Kanske säkrast att gå från tunnelbanan till busshållplatsen?

Svartfoten
Hon sitter på tunnelbanan, var hon kommer ifrån eller vart hon ska vet jag inte. Hon är i 60-årsåldern och sådär vackert vithårig med lockar. Hon är alltid klädd i grå joggingdress med en röd jacka och keps. Jag tror hon är en kvinna som tröttnat på sitt kontorsarbete och slutat, kanske fått kicken, men som i alla fall har startat om på senare dagar. På hennes jacka lyser texten klart; Stockholm city. Hon är en av dom som delar ut tidningen på tunnelbanan. Det enda jag hakade upp mig på en dag var faktiskt tidningen hon läste. Där satt kvinnan och gör reklam för Stockholm city-tidningen samtidigt som hon läser konkurrenten Metro...

Uppdatering följer...

02 oktober 2006

i-landsproblem

Den här nya lägenheten knäcker min städrutin.
I min förra lägenhet hade jag totalkoll när jag städade.
Det fanns ett uttag i hallen som ombesörjde hela lägenheten och gjorde att sladden räckte runt överallt.
Jag, som kontrollfreak, hade en särskild ordning varpå städningen gick an. Först datarummet, sedan sovrum, vardagsrum, toalett för att avsluta i köket, där maskinen sedan stuvades undan i städsskåpet.
I denna lägenheten har jag inget uttag i hallen, planlösningen är ungefär densamma, men städskåpet är i datarummet vilket helt sabbar min organisation.
Jag måste börja dammsuga sovrummet, övergå till toaletten, sedan vardagsrum och kök, för att avsluta i datarummet, vilket är helt åt helsike enligt min mening.
Jag har heller inte fått in någon rutin när jag ska damma, vattna blommorna etc...hm, jädrans, för kontrollfreaket är det upprörande att inte kunna göra som man alltid gjort, för kontrollfreaket är det nedlåtande är tillåta sig själv ändra rutiner.
Kanske är dags att släppa lite på kontrollen? Varför ska toaletten dammsugas efter vardagsrummet och inte före?
Hm...folk svälter i världen och jag kan inte komma överrens med mitt huvud om vilket rum jag ska dammsuga först...
i-landsproblem kallas det för va?

25 september 2006

Avokado och nötter

Funderar på att sluta äta. Allt är så dyrt här ändå.
Tänkte bara handla litegrann för att fylla upp det lilla kylskåpet jag har, och gick därför och plockade från hyllorna.
- Ja just det, det behöver jag.
- Och det!
- Och det!
Korgen fylldes snabbt, funderade på om jag skulle hämta en vagn eller inte, men hejdade mig i rättan tid. Allt är så dyrt här och man tvingas välja det billigare sortimentet ändå. Kom sedan fram mot kassorna och kom på en sak.
- Kattfan ska ju ha mat...hm...vilken sort ska jag ta?
- Den billigare eller det som han äter?
Kan ju inte köpa nåt äckligt till katten, nej han får ta finmaten eftersom han äter den, så kan jag knapra på en morot till middag, eller nåt. Katten ska äta sig mätt och belåten.
Vid kassan tickar kronorna på och med en besviken blick räcker jag fram mitt ICA-kort.
- Usch, jag som bara skulle handla litegrann...jaja, det är bara att åka hem och göra matlådor till jobbet. Då sparar man in på lunchpengarna. Har blivit en hejare på pajer och diverse fyllningar, hela huvudet är fyllt av uppslag med olika sorter.
När jag kommer hem med kassarna upptäcker jag att jag glömde köpa avokado och nötter, attans! Kanske ska gå ner till turkaffären på hörnet bara för det. Det slutar med att jag kommer hem med lite mer än bara avokado och nötter.
Inte undra på att allt är dyrare här, man köper ju tio gånger mer än man egentligen behöver...

15 september 2006

Killen

Det sitter alltid en man på buss nummer 3, varje morgon 6.40.
Skinnjacka, tajta stuprörsjeans, långt, relativt kammat hår med lite självfall. Oftast i svarta nyanser, men en smula färg vid olika t-shirtstryck.
Han sitter där med sin Metro, alldeles ensam och övergiven.
Det spelar ingen roll hur full bussen är, han får alltid sitta ensam.
Jag har sett honom i två veckor nu och börjar fundera lite mera över honom.
- Varifrån kommer han?
- Vart ska han?
- Varför har han i stort sett samma kläder på sig varje dag?
- Vad gör han om dagarna?
- Varför sitter ingen hos honom? Luktar han illa?
Han är inte gammal, kanske 20 eller däromkring, ganska normalt utseende, varken snygg eller ful. Har en vänlig blick, men man vill ju inte stirra för mycket. Jag har lärt mig att det inte är bra i den här stan, vad som helst kan hända. Men den här mannen kan jag inte sluta tänka på eftersom jag möter honom varje dag. Undrar om han åker här på helgen, får utforska det nästa vecka och uppdatera information här då...
Han viker alltid sin Metro och bär den med sig ut. Han kanske ska lägga den i pappersinsamlingen när han kommer till sitt slutmål, kanske läser någon annan den, kanske läser han den igen med större entusiasm än på bussen, om det nu är möjligt.
Han hoppar alltid av en station före mig, en plats mellan noll och ingenting. Undrar vart han tar vägen? Hm...
Killen där borta förblir en intressesfär för mig, en sfär som jag inte vill bryta, han ska förbli ett frågetecken bara för sakens skull, han som sitter där borta...

09 september 2006

Världsbilder

Dom är överallt.
Man ser dom, hör dom och kan inte låta bli att titta.
Dom hörs ljudligt, har en särskild klang i talet och ser väldigt utmanande ut.
Jag ser dom varje dag när jag åker tunnelbanan.
Där sitter dom.
Fjortisarna.
Dom är uppsminkade, uppklädda och försöker passera 18-årsgränsen.
Dom talar högt och ljudligt, säger typ, liksom och vadårå hela tiden och gör sig märkvärdiga.
Jag kan inte sluta titta på dom.
På något sätt är jag fascinerad av dom, hur deras självbild har blivit så förvrängd att dom faktiskt tror att dom är nåt. Ja, för visst är det så, är dom nåt egentligen?

På tunnelbanan sitter det mycket konstigt folk enligt mig. Häromdagen hoppade en tvåbarnspappa ombord med sina barn och lämnade dom ensamma ett par stationer. Dom klarade sig visst själva, för pappa hade inte tid att följa med dom ända fram. Den äldsta av barnen var nog inte mer än 10...men man kanske gör så här. Jag som är "lantis" i andras ögon kanske har en annan världsbild som inte passar in i denna mentaliteten.

Imorgon möter jag dom igen, fjortisarna. Dom går inte att undgå, dom är överallt...

26 augusti 2006

Tillställning för en kunglighet

Har du någonsin varit på ett slott?
Säkerligen har du det, kanske som barn på semestern tillsammans med föräldrarna, eller som skolelev med klassen. Kanske är du förälder själv som reser runt med dina egna barn och förmedlar det svenska kulturarvet.
Jag har alltid varit fascinerad av slott och kungligheter, en ganska maffig och imponerande företeelse som fortfarande finns kvar i Europa. Än så länge lever traditionen kvar i Sverige och än idag finns slott runt om i landet som vittnar om våran historia. Det tycker jag, som historikernörd, är underbart. Jag kan resa runt, fantisera och skapa bilder om hur det varit, kunde ha varit och kanske t.o.m. hur det borde ha varit.
Jag var senast på ett slott igår. Ett slitet sådant, som upplevt tidens kvav och drabbats hårt av krig och elände. Platsen var Borgholms slott, där en av mina vänner höll fest med pompa och ståt till minne av sin födelsedag. (För den intresserade så fyllde han 30, men det talar vi inte högt om...)
Tillsammans med god mat, gott vin, eldsprutare och glömda dörrar och vrår, fyllde vi slottet med våra skratt till fladdermössens förtret. Somliga ignorerade oss, andra nuddade vid våra huvuden.
Det var en lyckad tillställning, en tillställning för en kunglighet.

15 augusti 2006

Jaha, that´s it, eller?!

Skit också, jag som skulle putsa fönstren...
Regnet vräker ner och gör det omöjligt för mig att fixa iordning till visningen. Undrar hur många som kommer? Undrar hur mycket den är värd? Undrar om jag valt rätt mäklare...?
Jaja, det är verklighet i alla fall och slutet närmar sig. Fick nya schemat idag. Ska bli skönt att leva som vanlig människa igen, sova på natten och vara vaken på dagen. Det var ett par år sedan jag höll på med sånt.
Det blir nog bra när man kommer i ordning tror jag. Ska bara packa klart allt i kartonger, få hit flyttfirma, söva katten, ladda bilen med alla blommor och ömtåligt skit. Sen är det bara att köra på, 40 mil åt norr...

Usch, hörrni, är sommaren slut nu? That´s all folks?
Vad hände med sommaren? Den varma sköna sommaren...
Regnet öser ner och konstigt nog så myser jag...jag gillar hösten...

14 augusti 2006

Det blåser en ny vind från nord

Sakta kryper den
In i näsan och fyller mina lungor

Den nya vinden är här nu
Hösten har kommit
och med den, tidens förändringar

- Det är mycket i pipen! skulle han säga
- Jovars, det är det väl...säger jag
- Men det löser sig du!
- Ja, det gör väl det, svarar jag med en tvekande röst

Det sker stora saker på bara en kort tid
Ny stad
Nytt jobb
Ny bostad
Nya rutiner
Och om det funkar, en ny katt (någon som kan klå den befintliga)

Det blåser en ny vind från nord
Den fångar min uppmärksamhet
Det börjar bli höst nu
Kylan kryper sig allt närmare
Kvällarna blir mörkare
Det är dags att ge sig av...

02 augusti 2006

Klagans sång

Körde till Stockholm häromdagen, 80 mil tur och retur.
Bensinen kostade 12:44 där jag brukade tanka. 12:44...helt sanslöst. Varför fortsätter vi egentligen köra bil när bensinen är så j-la dyr? Det finns få tillfällen som man verkligen behöver bilen. Buss, cykel och till och med fötterna kan man ofta använda sig av. Bor man i en större stad kanske man har spårvagn eller tunnelbana att ta till. Men nej då, man ska istället klaga att bensinen är för dyr och att det är ute med Sverige.

När Stockholmsförsöket gick igång, klagade en del, och gör så fortfarande. Men varför egentligen? Det är ju smidigt att ta sig runt i Sthlm med de system som finns, det är bara bekvämligheten som får lida när plånboken tryter.
- Usch va jobbigt att sitta på tunnelbanan bland alla människor...
- Jamen strunta i det då och gå hemma på a-kassa istället och ge ditt arbete till någon som är villig att pendla och åka kommunalt. Någon som kanske inte ens har råd att äga bil. Jo, det finns sådana i dagens Svea rike.

I min ungdom bodde jag en kortare period i USA. Där klagar man också på bensinpriset. Där kostade då en gallon ungefär $1. Alltså 4L bensin för 8 kronor... Usch va dyrt!

Min bilkörning har avtagit med bensinhöjningarna. Jag har insett att cykeln funkar ganska bra. När jag är i Sthlm åker jag gärna kommunalt, utan problem...ganska skönt att softa och slippa bry sig om köer, stoppljus och ilskna bilister. Jag kollar hellre in de 14-åriga bratsen som kliver ombord och säger "typ" i varje mening, avslutar även samma med "absolut" eller "precis". Jag ler i alla fall ibland på tunnelbanan. Nu till helgen åker jag spårvagn i Gbg, jag kommer le då också. Även fast dialekten är annorlunda, är konceptet detsamma, typ.

30 juli 2006

Oh, det ligger i luften...

När är man egentligen nöjd?
Ena dagen är det för varmt
Andra dagen för kallt
Och sen regnar det mitt i alltihop!?!?!
Voffå dådå?

Det har varit en fantastisk sommar. Jag önskar bara att jag hade haft 4 v semester...Det har jag aldrig haft...Max 2 har det blivit genom åren. Jag skulle vilja vara långledig och njuta av värmen, kylan, regnet och allt som hör semestern till. Spelar ingen roll om det regnar - jag är ju ledig!

Häromdagen på jobbet klagade en återvändande semesterfirare att hon hade haft det alldeles för hett på sin semester. "-Det gick ju knappt vara utomhus...pust" Men då tänkte jag; "Skit i att ha semester då om det är så besvärligt. Ta 4 v semester i januari då!" Klaga inte när solen väl skiner, men det gör man automatiskt, det hör svensken till.

Näh, tacka vet jag den tiden man hade sommarlov. Det fanns dagar att ta av om några stycken skulle falla bort i regnpölarna.
Som Ledin sjöng; "Oh, det ligger i luften..." Ja, det gör faktiskt det, vare sig vi snackar regn eller sol...

15 juli 2006

Hets

Hets hets hets
Lägenhetshetsen i Stockholm pumpar på
Adrenalinet flödar genom kroppen när man jagar lediga lägenheter per telefon.
Pulsen stiger tillsammans med förväntningarna
Är det min tur nu, mån tro?
Är det så?

09 juli 2006

Spela cool...för vem?!

Sitter här mitt i natten och försöker spela cool, men för vem egentligen?
Kanske mest för min egen självkänsla eftersom jag praktiskt taget hinkade 3 whiskeys ganska snabbt...Det var kanske inte en bra idé då, men det var gott. Just nu var det absolut ingen bra idé eftersom dom håller mig vaken mitt i natten. Skulle hellre vilja sova nu.
Så nu sitter jag här, försöker spela lite cool och hörde klockan i vardagsrummet slå två slag - inte bra...va f-n gör du? Gå och lägg dig...

Äsch, kan väl lika väl kolla på soluppgången, den är väl om typ två timmar, sen kan man ju ändå äta frukost när man ändå är vaken och kolla på morgon nyheterna...fast det förstås...det är söndag idag och allt är inställt på paus i samhället...det är inga nyheter idag kl. sex...inte klockan sju heller...Vet inte vem jag spelar cool inför, men det verkar ju vara ganska meningslöst. Kanske skulle väcka grannen och tjoa lite på gården, men äsch...jag orkar inte...

Spela cool, eller spela orkeslös? Jag kör nog en kombination inatt...kroppen vill en sak, huvudet en annan...jag spelar nog cool i soffan en stund, kanske till jag somnar, kanske tills barnprogrammen börjar vid typ nio...men jag vet att jag var cool tills dess i alla fall...alltid nåt...

06 juli 2006

En baggis? Bah...I beg do differ...

Tunna täcken
Mörkläggningsgardin
Fläkt i taket
Trött och sleten

Nu borde det väl fungera att sova...

Men NEJ!
Det gör det inte
Det är 30 grader i sovrummet
Katten insisterar med att ligga tätt intill
Ungarna leker i sandlådan utanför
En av ungarna kasar runt i en elektrisk bil som för oväsen
Fläkten börjar flåsa varmluft, den kyler inte längre...
DAMP-ungen för ännu mer liv på gården
Täcket börjar kännas klibbigt
Huvudvärken tränger på
Man börjar bli kissnödig
Tröttheten slår över och man upphör att känna efter
Tills man vaknar åter av att blåsan är sprängfylld
Lika bra att stiga upp, men när man möts av ljuset inser man;
jag kommer inte kunna somna om...
Lika bra att bädda rent i sängen, kolla posten, ta en dusch

Det är ingen baggis att arbeta natt på sommaren
Det är ett mindre helvete

04 juli 2006

Badjävlar

Tillbringade dagen på badstranden igår. Tog bilen över till Öland och parkerade mig i solen. Det var varmt och gott, vattnet svalkade skönt och jag kände att detta var första dagen på mycket länge som jag var helt ledig. Ingen studielitteratur att läsa, inget att förbereda. Bara jag, solen och vattnet.
Tycker att det är ganska kul att observera människorna som kommer till stranden. Igår hade vi ett flertal variationer i sanden.
  • Vi hade den klassiska barnfamiljen. En småbarnsfamilj där ungarna springer runt nakna, vägrar bli insmorda i skyddsfaktorer. Dom har inga blöjor utan kissar var dom vill samtidigt som dom sprider sina mariekex överallt, medan mamma sitter och läser en bok i skuggan.
  • Ungdomarna. Dom som envisas med att sparka boll mittemellan alla andra, där man riskerar att få en boll i huvudet när som helst och vill det sig illa, förväntar dom sig att du ska sparka bollen till dom när du går ner i vattnet. Bara så att dom slipper springa.
  • Campingfamiljen. Dom som bor på campingen och går ner till stranden för att spendera en dag. Dom har det nödvändigaste med sig. Brassestol och en kylbox med öl...och pengar till barnen som dyker upp då och då, som kräver pengar till glass, hamburgare och klagar på att det är för varmt. Kanske dags att ta av sig den svarta t-shirten då? Allt medan föräldrarna blir fullare, blir dom också rödare.
  • Tyskarna. Turisterna som kommer cyklandes med jätteryggsäcken Arne och två ihopfällbara stolar. Dom är ganska frigjorda och byter om utan att skyla sig och pratar högt och brett om hur underbart Schweden är.
  • Ensamliggarna. En sådan som jag som bara ligger och observerar och glömmer bort att solen tar ganska bra på ryggen och får lida för det dagen efter med solsveda.
  • Det gamla paret. De två russinen som bara ligger och lapar i sig solen. Dom ser ut som två negerbollar och lyckas på något sätt lyfta rynkorna så de får sol överallt. Dom är lite som ensamliggarna, men de observerar de andra genom att hålla i en tidning lite diskret, gärna Hemmets veckotidning eller nåt.
  • De udda typerna. Dom där som smyger sig fram och tar en plats, säger ingenting utan bara är där. I mitt fall visade det sig att de var dövstumma och pratade endast genom sina händer. Kanske var därför jag inte hörde dom säga nåt.
  • De udda typerna II. Två utvecklingsstörda syskon tillsammans med en tjej (vårdare?). De upprepade allt dom sa, minst tre gånger och när dom var uttråkade ringde dom till alla dom kände. Det roliga med dessa samtal, var att dom sa samma sak till alla dom ringde.
Det var nog dom jag hade där igår. Alla betalar vi nog idag med värkande axlar och rygg, huvudvärk eller magknip efter att ha käkat flottiga pommes som grillen erbjöd. Jag vet inte hur dom har det, men min rygg svider en aning i alla fall.

01 juli 2006

På andra sidan

Min katt rymmer till andra sidan ibland. Det finns något som lockar på andra sidan som får honom att hoppa upp på balkongräcket, balansera sin väg till andra sidan för att hoppa ner på min grannes balkong. Min granne är en man som har en guldfisk och sällan stänger sin balkongdörr. Jag vet att min katt har hälsat på flera gånger och han har nog tagit sig en vända inne i lägenheten också. Det går inga rykten på gården om en försvunnen guldfisk än, så den har nog klarat sig. Fast visst är det lite pinsamt när man får höra att ens egna katt satt i grannens fönster häromveckan.

Det var den gamle katten som banade vägen för äventyret. Den gamle katten som jag tar farväl av på denna bloggen. Han provade en gång och lyckades komma över. Då satte jag upp nät och spikade för en planka vid övergången mellan balkongerna och ingen av katterna har provat på sedan dess. Inte förrän nu, i juni månad så den kvarvarande "lille fan" tog sig över. Jag har sedan dess inte kunnat ha balkongdörren öppen, ibland inte ens när jag är hemma då han sticker över vid första bästa tillfälle. Han söker något bakom betongen, undrar vad grannen har där inne...

I torsdags provade jag dock att lämna honom med dörren öppen, det var varmt och jag drog ner markisen till balkongräcket. Jag åkte och tränade, kom hem två timmar senare för att finna den "lille fan" sittande och glo på grannens balkong. Jag gick upp i lägenheten och möttes dock av min katt som kom lite förläget från balkongen. Han erkände aldrig var han varit. Jag gick in till datorn för att kolla mailen innan duschen, men fick en konstig känsla i maggropen och gick ut till balkongen...där satt katten, inne hos grannen...den "lille fan" lyckades...

Så igår, fredags, åkte jag till bygghandeln, köpte lister och nät, och spikade ihop en myggdörr till balkongen, så nu kommer han inte ens ut på balkongen. Det är trist att inte kunna ha honom där, men jag måste ha det öppet, annars blir det olidligt i lägenheten. Han ser så ledsen ut när han sitter vid nätet och tittar ut på balkongen. Den andra sidan är borta, dit kommer han aldrig mer igen...Drömmen om det stora äventyret dödade matte på en timmes snickrande...

25 juni 2006

Jaha, träkeps på!

Eller, nej förresten. Min träkeps kom aldrig på plats efter midsommar. Jag klarade mig utan den i solen. Jag var trött som fan på lördagen. Kom i säng kl. 4 på morgonen och hade svårt att sova. Nubbarna, sillen, det grillade köttet och allt annat skapade kaos i min mage och jag hade svårt att koppla av. Missförstå mig inte, jag kräktes aldrig, men hade den där obehaghetskänslan i mage hela natten (dagen).
Nu sitter jag här, det är söndag och det börjar lugna ner sig. Lördagen blev väldigt lugn, med fotboll, cykeltur till stan på kvällen för att avsluta hemma i soffan, tidigt...som en pensionär. Man börjar bli gammal nu...
Jag hade en ytterst trevlig midsommar. Den goda maten avlöste dryckerna som avlöste skratten. Det var en ganska skön midsommar ändå. Nu önskar jag att jag vore ledig ett par veckor, bara för att njuta av solen och känslan av att vara ledig, men jag hade ju min vecka i Skottland, och en vecka kommer senare i augusti. Sen är det kört, så kanske nästa år...(det har jag sagt i ett par år nu...) Man kanske skulle bli lärare. Full lön med sommarlov, alltid ledig vid påsk, jul och nyår. Hm...undrar vad jag skulle undervisa i.
- Historia kanske?
- Njae...sjukvård?
- Tror inte det...
- Idrott? För lat...ungarna kommer jämt få spela brännboll
- Engelska? Jo, kanske det, men vi struntar i grammatiken...
- Jag vet! Hemkunskap!
- Där har vi det! Ämnet för mig som gillar matlagning, städning och det som hör till. Jajamen, där är mitt ämne.
- Fast vänta nu, slöjd? Sy- eller trä? Ojoj, svårt val, kan man inte få göra båda? Kanske skulle snickra ihop mig en träkeps, så har jag en till nästa år...Träkeps på!

19 juni 2006

Skottland

Jag har varit på semester
I Skottland
I Edinburgh

Jag försökte söka efter monstret i Loch Ness, men misslyckades...
Jag sökte efter en god ale, en god whisky, och lyckades.

Det var en skön vecka
Sol, trevligt sällskap och bra boende
Nackdelen var maten som var alltför dyr, flottig och okryddad.

Sista kvällen blev det en middag på Mussel Inn.
Ett ställe att rekommendera om man gillar fisk och skaldjur.
Själv smäckte jag i mig en shallot pot - ett kilo musslor kokta i en ljuvlig sås.

Jag har haft en bra semester, och midsommar har inte varit än.
Men vad gör det, det gäller ju att passa på när man kan...

31 maj 2006

En oviss tid för svammel

Funderar på att lägga ner den här bloggen...
Det är ändå ingen som läser...

Eller gör det det?
Läser du där ute mitt svammel?

Om så är fallet, ska jag fortsätta?
Eller är det enbart svammel?

Mitt svammel närmar sig sitt öde,
kanske borde jag avslutat det innan jag började...

22 maj 2006

Eisa Peitää (eller nåt)

Jaha, så gick dom då och vann, finnarna.
Landet som nästan alltid kommer sist...
Nu går dom och vinner hela skiten,
Eurovision song contest...där ser man

Jag gillade dom skarpt
Tyckte det vore en skräll om dom vann
Men innerst inne saknar jag den riktiga schlagern
Den där glittriga, glamorösa och vackra
Kvinnor i draperade klänningar, män i frack
Det var då det, nu kan man visst se ut hur som helst.

Anyway, kan finnarna, kan alla...
Och du, vi vann inte Eurovision...
Men vi vann OS & VM i hockey!
Sug på det, finnar!

19 maj 2006

Eh, va??!!

Ok, föreställ dig följande:

Du, en härlig vårkväll
På en cykel,
Cyklandes genom landsbygden
Mellan bondgårdar och hagar
Känn doften av gödsel och nyklippt gräs

Du kommer fram emot en lada
Det börjar skymma lite
I ladans fönster lyser en adventsljusstake
Och en till i fönstret bredvid

Du ler en smula och cyklar vidare
Vid nästa lada tittar du upp igen
En adventsljusstake till som är tänd

Vad är det med dagens bönder egentligen?
Är dom dårfinkar eller bara australiensare som längtar hem...
Who knows...
Jag log i alla fall.

11 maj 2006

Minnen

Blundar
Jag är så trött
Kan knappt hålla ögonen öppna
Tröttheten faller på
Måste sluta jobba natt snart...

Det var i nattens mörker som jag trivdes bäst förut.
Jag är fortfarande en nattmänniska, men jag ska nog inte arbeta nätter så mycket längre till. Det sliter för mycket på kroppen nu. Det känns inombords.
Njutningen jag fick av natten förut, har blivit en form av plåga. En strävan efter ett slut och en strävan efter att få komma hem. Jag vill bara krypa ur mitt skinn just nu, lägga det på golvet och krypa ner i sängen och inte komma fram förrän jag sovit ut. Det var länge sedan jag gjorde det. Sover jag länge på min lediga dag får jag dåligt samvete för jag kunde gjort så mycket annat på den tiden. Jag och tiden har inget sunt förhållande just nu.

En gång i tiden var vi ett, jag och tiden.
Jag är en minnesmänniska, lever gärna på minnen och vill gärna le åt saker som hänt mig och andra under åren. Det kan vara glada minnen, men även svåra minnen som jag minns.

Häromdagen fick jag en flashback till 2004.
Det var ett glatt minne.
Jag spenderade några dagar på Gotland.
Bodde på Kneippbyn och drack cider i solen på en båt.
Handlade på ICA-torget på Stortorget, dyrt men nära.
Anledningen till att jag minns detta är att jag fann plastkassen i den nedersta lådan den här dagen. Mina soppåsar börjar ta slut och där låg den, ICA-kassen från Visby.
Jag kan inte minnas vad jag handlade, troligen chips och läsk eller nåt annat onyttigt. Det var tiden före GI och Atkins. Före ryktena om att chips orsakade cancer.
Än idag ler jag åt Gotland, jag längtar till dagen jag får se det igen. Dagen då färjan glider in i hamn och man ser ringmuren slingra sig, kyrktornens spiror bland grönskan och de små husen...

Hm...minnen...

07 maj 2006

Ledig kväll

Hm...cyklade in till stan på fredagskvällen (5 maj). Klockan var väl strax innan 18 och jag trampade glatt iväg, hade en kjol på mig och en kofta. Sommaren är i antågande, det blir färre och färre lager man tar på sig innan man går ut.
Jag cyklade sakta och kände doften av vitsipporna som solade sig i kvällssolen. När jag kommit ifrån skogen "därhemma" kom jag fram till husen, där studenterna bor. Där kom doften av grillkorv och kött, kol och rök. Hm...det började kurra i magen. Jag cyklade vidare och någon bakade nog bullar då jag möttes av kanelbulledoft när jag närmade mig stan.
Folk var glada, lättklädda inne i stan, flertalet bar på en system-kasse och man anade vad som hägrade runt hörnet, hemma hos polaren eller likande. Jag kände avund när jag insåg att jag inte var bjuden på någon fest, men å andra sidan så njöt jag av att se folket, njuta av atmosfären.
Nu kommer fikatiden, när man kan sitta på ett café och bara titta på folket och det är helt OK att göra det. Ingen bryr sig. Så länge solen skiner är det lugnt om man sitter ensam och läser en bok, dricker en kaffe eller bara observerar. Det ser skumt ut om man gör det på vintern, det är också bökigt att få av sig alla lager med kläder innan man ens kan sätta sig. Sen vet man att man ska ut i eländet igen och behöva klä på sig alla lager.
Det finns ett uteställe/pub i stan som har uteservering och även glasservering dagtid. Där kan man sitta och ta en öl/glass och bara vara....är det inte underbart...

27 april 2006

Nostalgisk

Kommer du ihåg den här?
Hörde den igår och mindes tillbaka...
Läs texten, lyssna på låten...
Hade ingen aning om att den var så djup.
Det visste man inte 1987...

"Vad är det för fälla, vad är det för grop som vi,
ramlat i, du och jag
Vad är det för krafter, vad är det för skuggor som,
rider oss, natt som dag
Allt där ute hotar oss och hemsöker vårt hopp
Så stäng ditt fönster, lås din dörr, en svart måne har gått upp
Göm mina händer, dölj mina spår,
håll om mig älskling, håll om mig hårt
Oh, oh, oh…

Var vi förblindade, gjorde vi fel när vi,
gav upp allt, för en dröm
Låt dina fingrar som av pärlemor låt dom,
röra mig, tills jag glömt
Jag är värnlös, vagga mig till, rytmen av mitt namn
Ta min trohet, bär den ömt, ta emot den som ett lamm
Göm mina händer, dölj mina spår,
håll om mig älskling, håll om mig hårt
Oh, oh, oh…

Be att havet bär oss bort till en lugn och skyddad hamn
Brassa segel, styr iväg, låt oss nå'n gång komma fram
Göm mina händer, dölj mina spår,
håll om mig älskling, håll om mig hårt
Oh, oh, oh…
Göm mina händer, dölj mina spår,
håll om mig älskling, håll om mig hårt
Oh, oh, oh…"

Peter LeMarc

14 april 2006

Ägg och nubbe

Jaha, så var det påsk igen...
Kyckling, ägg och godis varvas i magen och sköljs ner med lite påskmust. (Som min systerson avslöjat: Det är julmust fast en annan etikett...)
Man föräter sig säkert denna påsken också. Liksom man gör vid julen och vid midsommar. Dagen går ut på att äta, och kvällen till att kröka. Ganska udda beteende ändå. Vad är det som gör att alla har samma utgångsläge och rutiner? Har vi inget bättre för oss än att äta och kröka en tid som den här? Man kanske skulle bli religiös då...Gå i kyrkan, skrika halleluja och ära Gud? Ta nattvardsvinet som substitut till nubben man tar till sillen? Äta Kristi kropp i stället för 7 miljarder ägg? Är ägg egentligen gott? Kan man äta hur många som helst? Näh, jag håller mig nog hemma, fastän det skulle vara intressant att se hur de ortodoxa firar påsken, det ska ju vara något alldeles extra, och dom får ju inte dricka sprit så där kan man ju räkna med en vit högtid...
Idag är det långfredag, röd dag på kalendern och Maxi och Coop är de enda ställena som är öppna. Jag som nattarbetare, har missat de tidigare öppna dagarna och får väl lulla runt bland alla andra sista-minutenshoppare. Dom som glömde köpa ägg och våndas över att systemet är stängt för dom glömde ju nubben...
Näh, glad påsk på er, ni som firar!

07 april 2006

Lycka


Hey...
Känner du något?
Känner du det?


Känn efter...
Känner du nåt?


Kom igen nu...
Känn efter en gång...


Ta ett djupt andetag
och blås ut.
Känner du det inte?


Känner du värmen från solen?
Hör du fåglarnas sång?
Ser du krokusen i rabatten?


Den är här nu...
Våren...
Jag känner det...

Jag känner värmen i ansiktet
Jag hör fåglarnas sång
Jag ser krokusen som blommar

Såg två svanar simma i Systraströmmen idag
Dom gled över vattnet så graciöst och elegant
Jag blev varm inombords när jag såg dom

Känner du nu då?
Känner du våren?
Den är här nu...
Jag känner det överallt

Jag är glad, lycklig, upprymd och känner en längtan
En längtan efter mycket, mera, mest

Känner du nu då?
Den är här nu...
Våren har kommit.

29 mars 2006

Tiden går och sätter spår

10p av 35 avklarade. Känns skönt i kistan. Nu ska resten tas. Tänk om det slår fel?? Tänk om jag inte fixar det?? Äh, va f-n. Dags att leva lite på kanten och känna pulsen stiga i kroppen, sänka kraven på sig själv och ta det lugnt. Jag klarar det, det vet jag...det har jag gjort hela tiden.

Funderat över livet och min nuvarande livssituation. Skulle vilja byta bort en del av mitt liv just nu faktiskt. Skulle vilja läsa en deckare i solen på balkongen utan att känna ångest över att jag inte pluggar till tentan, skriver på hemtentan eller hemuppgiften. Jag vill kunna njuta igen!

Nu har jag valt detta spåret, lika bra att gå klart denna rundan och byta spår när jag kommer fram istället. Då ska jag f-n läsa böcker igen! Som inte är stämplade "studentlitteratur"!

Tiden går och sätter spår.
Jag är ärrad av tidens sår.
Somliga öppna och djupa,
Andra slutna och ärriga.
Tiden har gett mig det jag har,
Vill ha mera av den tid jag har kvar.

25 mars 2006

Kreativt tänkande

Jaha, ny månad och nya tag. Det blev inte så i bloggen. Jag har väl inte haft tid helt enkelt. Och i natt förlorar jag en timme av kreativt tänkande, eller njae...jag jobbar och förlorar en timme av lönen, MEN jag får gå hem tidigare. Detta kan generera i mitt kreativa tänkande under söndagen i och för sig.
Våffeldagen är det idag, men mitt våffeljärn befinner sig 40 mil härifrån så jag får klara mig utan. Får väl käka det nästa helg eller så. Inget trangodis fick jag heller.
När jag var liten fick jag alltid trangodis. Vissa år på rätt dag till och med. En kompis till mig köpte trangodis och en leksak till sin son. Hon skulle även lägga fjädrar i hela lägenheten, från brevinkastet till sonens säng för att lura honom om att tranan varit på besök. Det kallar jag kreativt tänkande för en 3-åring.
Näh, dags att vara lite kreativ kanske. Jag ska ta mig vidare på avdelningen och göra en check. Kolla läget och sedan fika lite. I natt blir det lite kreativt dock - tänkte nämligen plugga lite, vad sägs om det?!

01 mars 2006

Ny månad - nya tag?

Mars månad, en lång väntan tills nästa löning. Men den kommer väl en dag antar jag, kring den 27:e, typ...Det har gått två månader på detta året som jag tycker har haft en skaplig start. Jag har i och för sig inte mindre ont, är inte piggare mentalt, men jag lever och ser framåt. Det är det som är det viktiga just nu. Den glädjen jag kan känna vissa dagar är guld värd och de andra dagarna behöver vi inte prata högt om, men alla har dom, alla vet om dom, men ingen vill tala högt om dom.
Näh, nu är det en ny månad, studierna går framåt, dock i sakta mak, men ändå. Nu är det dags för nya tag. Ansökningar till diverse jobb har skickats och kataloger för höstens studier ligger framme och studeras grundligt. Vad ska det bli av mig till hösten? Vad ska jag göra, vad vill jag göra?
Ny månad, nya tag...så är det bara...

22 februari 2006

Jag behöver mer tid...

Klockan rinner iväg för mig. Jag hinner inte. Det är så mycket på min att-göra-lista. Jag hinner inte. Klockan tickar på i en takt som är för mig främmande, varför ska allt gå så fort? Jag hinner inte. Jag behöver mer tid.

Att kombinera arbete och studier har fungerat för mig hittills, men denna terminen är och förblir tuffare än tidigare. Jag läser 35 poäng denna terminen, varav 15 är på distans. Kursen på 20p kräver all min lediga tid och tentorna följer varandra likt ringar på vattnet. Jag hinner inte. När ska jag plugga egentligen? När jag är ledig måste jag hinna ta hand om mig själv, hem, katt, kärleken, familj och vänner. När jag jobbar måste jag ta hand om sjuka människor. Ibland hinner jag plugga under den tiden, ibland inte. Jag hinner inte, vart tar tiden vägen?

Umågs med vänner är svårt, jag hinner inte. Ska jag inte jobba på natten, så ska jag sova, eller så ska jag på föreläsning, eller så ska jag till bibblan, eller så ska jag...jag hinner inte.
Tänk om jag håller på att bli sjuk? Min kropp är inte som den varit, inte efter skadan i oktober. Så om jag skulle bli sjuk, var i kalendern ska jag stoppa in det? Jag hinner inte vara sjuk, det finns för många måsten...jag behöver mer tid.

11 februari 2006

En semla till?!

Tänk vilka minne man har när man lyssnar på en låt, eller när man hör den där filmrepliken.
Gamla minnen väcks till liv och man minns nästan exakt vad man var i den sekunden, vad man gjorde och ibland kanske vad man hade på sig.

Lyssnade på 2 Unlimited häromkvällen, minns skoldiscot med ballongbyxorna och västen.
Dansen då var tresteget, minns du? Det var på den tiden man fick ta plats på dansgolvet, det var inte lika trångt som nu.

Lyssnade på gamla tyska technohits, minns när jag satt på golvet framför tv:n och tittade på RTL2 och Bravo Show. Kändisar avlöste varandra och stämningen var härlig.
En kompis var också besatt och oftast satt vi hemma hos henne och tittade, och åt hennes mammas hemgjorda semlor.
Det kunde gå åt en 4-5 stycken till var och en, när vi satt uppe om nätterna...

Ibland kan jag längta tillbaka, till 80-talet och tidigt 90-tal. Fast i och för sig, musiken finns ju kvar och modet är ju på återgång så om jag väntar lite, kanske det kommer runt hörnet.

04 februari 2006

Haft lite att göra...

Vad har du gjort på sistone?
- Haft lite att göra...
Men varför har du inte hört av dig?
-Haft lite att göra...

Besök har avlöst varandra
En förkylning stoppade mina akupunktursessioner
En tenta i historia trädde fram i kaoset

Men jag är fortfarande igång
Jag klarar mig nog
Jag har bara haft lite att göra...

26 januari 2006

Jaha, back again

Jaha, nu sitter jag här igen,
på den där skinnstolen som man halkar av,
eller den där fåtöljen som luktar konstigt.
Nu sitter jag här igen.
Det var 5 veckor sedan sist
och jag kan inte påstå att jag saknat det egentligen.
Visst är det skönt att vara igång igen, men vafan...
roligare har jag haft.
Nu sitter jag här igen,
och känner bara att jag vill hem och sova.
Natten sliter hårt och då har jag mer än hälften kvar nu.
Alla frågor man får, alla svar man ska ge...
kanske skulle skriva en uppsats, kopiera upp den och dela ut istället.
Så slipper jag berätta samma sak om och om igen.
Smärtan blir liksom inte mindre om jag ältar.
Jaha, bäst man går och sätter sig då, back again...

20 januari 2006

Stormen

Stormen är här, den har smygit sig fram under dagen, men nu är den här. Kölden blir värre och värre och det drar vid fönstren. Jag sitter i fåtöljen och funderar på framtiden. Teet värmer inte längre. Kylan utomhus har dragit sig innanför mina väggar och innanför mig.
Katten ligger i famnen och värmer mina lår. Han gäspar ibland och sträcker lite på sig. Sedan rullar han in huvudet och kryper ihop. Vi trivs tillsammans, nu är det bara vi kvar. Men jag accepterar läget. Nu gör jag det. Det är svårt periodvis, men jag kan inte vara egoistisk i en sådan fråga. Inte när det handlar om liv och död.
På tv visas bara strunt, inget intresserar mig idag. Huvudvärken jag har vill inte släppa. Kan inte ta fler tabletter nu. Ryggen värker, hela kroppen värker. Känner mig illa till mods i magen. Håller kanske på att bli sjuk. Perfekt! Nu när jag ska börja jobba igen. Vet inte om jag orkar stiga upp imorgon. Vet inte om jag kommer ut imorgon. Vinden tar i och snön piskar sig ner mot marken. Näh, det är ingen bra dag idag. Inte bra alls...

18 januari 2006

Så nära

Det snöar ute och jag fylls med ro
De vita flingorna ger mig styrka
De vita flingorna ger mig trygghet
Känner kraften inombords
Det är kallt ute, men jag är varm
I mitt hem sprids en värme,
den känns i luften
Jag söker lugnet och
jag tror jag har det inom räckhåll.

17 januari 2006

Farväl

Det var en varm sommardag jag såg dig första gången.
Jag minns det än idag.
Jag skulle bara titta lite, men gick hem och hämtade den där
50-öringen som du kostade.
Det var du, med nosen som var hälften svart, hälften rosa.
Det var dig jag ville ha.

Jag tog hem dig till min husvagn, du var bara 6 veckor.
Där delade vi sommaren tillsammans.
Du blev min bästa vän.

Åren gick och nu sitter jag här.
Återminns allt som varit och tänker på hur det kunde blivit.
Tänk om...

Igår kväll såg jag djupt in i dina gula ögon,
dom sa något som jag inte kunde utläsa.
Jag tog dig i min famn och sa allt jag nånsin velat säga dig.
Jag tackade för tiden tillsammans,
jag bad om ursäkt om jag varit dum.
Men framför allt tog jag avsked.
Du somnade vid mina fötter och jag väckte dig i morse.
Du var kvar på samma plats.

Jag ringde ett samtal och frågade om råd i morse.
Jag fick medhåll och insåg att det fanns ingen annan utväg.
Jag ringde och bokade tid.
En makaber känsla, trodde inte det skulle hända än.
Gick ut i förrådet och hämtade buren. Du gick in frivilligt.
Tillsammans åkte vi den sista färden.

Tiden var bokad kl. 9:15.
Vi kom in på ett rum där ett ljus var tänt, en pläd låg på bordet.
Jag släppte ut dig och ställde buren på golvet.
Du undrade var du var och luktade på pläden.

Jag kunde inte sluta ta på dig.
Jag ville bara hålla om dig, vara dig nära.
Du såg på mig med dina ögon, du förstod...du började spinna.

Jag höll i dig när du fick sprutan,
sedan lade jag dig ner på pläden och tog dig i min famn.
Jag klappade dig, pillade på dina öron som du alltid tyckt om.
Kl. 9.27 slappade du av och slutade spinna.
Du lade dig tillrätta och jag fortsatte klappa dig.
Din päls var så len och mjuk. Jag kände värmen inom dig.
Jag såg dina andetag.

Kl. 9.41 tog du ditt sista andetag.
Farväl vännen, jag älskar dig.

Du var min vän i över 15 år.
Jag kommer aldrig glömma dig.
Tack Sotis, för allt du givit mig.
900528-060117

16 januari 2006

Äventyr

Han tog mig ut på äventyr
Han vidgade mina vyer
Han visade mig platser
Han tog mig till Stockholm
Min vita riddare...

Jag fick en tur till Mariefred också
Såg slottet vi skulle till på semester
En annan gång tänkte jag, när jag svängde ut på E20
Jag kommer tillbaka, var så säker
Och den vita riddaren tar jag med mig...

09 januari 2006

Imorgon...

Imorgon kommer han
Imorgon får jag se honom
Imorgon får jag visa honom mina platser, mina ställen
Imorgon får jag styra honom dit jag vill

Jag längtar till imorgon

06 januari 2006

Rapportering av ledig dag

Blogg
Lång varm dusch
Mata katterna
Långpromenad (tills kroppen inte orkade och kylan bet för hårt)
Hittade kusinens bostad ( sökt efter adressen ett tag)
Hem
Bäddade ner mig i soffan med filt
CSI - flera avsnitt
Tristessen kröp
Dataspel en stund
Bra tv framåt kvällen
Mata katterna igen
Vitt vin och Riket
Spel via msn
Blogg

Tråkigt

En fredag, röd dag dessutom...och jag har absolut inget på agendan. Ingenting!
Vad ska jag göra idag? -Jag vet inte!
Panik skapas och frustrationen byggs upp...vad ska jag göra??

Ska jag bädda rent i sängen bara för att kunna passa upp på tvättmaskinen?
-Det gjorde jag för två dagar sen...
Ska jag göra rent kattlådan?
-Det gjorde jag för tre dagar sen...
Ska jag dammsuga, torka golven, göra rent toan?
-Det gjorde jag igår...

Åka till stan och gå i affärer är inte att tänka på, det är ju röd dag idag och allt är stängt.
Jag bloggar väl en stund och sedan parkerar mig i soffan.
Man kanske skulle ha en soff/te/bra bok/film-dag idag...
Det har jag inte haft än i år...

04 januari 2006

Prassel, prassel

Trött i huvudet
Trött i kroppen
Barn tar på krafterna, oavsett ålder.
Först var dom tre, sen fyra, sen fick den fjärde panik och ville hem.
Tre blev kvar.

Spelen och filmerna har avlöst varann,
lite snöbollskastning och snowracer-glid hann vi också med.
Synd bara att man inte var i deras ålder,
bara för en liten stund.
Då känns det legitimt att springa runt i termobyxor och kasta snöbollar.
Idag känns det nästan fånigt; "kan nån se mig nu?"
Prassel, prassel - varenda steg hörs...
Snön kommer innanför och kylan tilltar.
Ska vi gå hem och mysa i soffan? -Ja det gör vi...kom...
Bekväm i tidig ålder...

01 januari 2006

Silverlinjen

9:05
Alla ombord!

Du såg trött ut,
natten gav inte mycket sömn och bakfyllan hägrade.
Du hostade till och drog ett andetag genom näsan.
Det väste om dig och förkylningen var ett faktum.

Skulle vilja bädda ner dig i soffan,
med en filt, en kopp honungste och
den där finska krigsfilmen som vi inte hunnit se.

Istället åkte jag hem, ensam,
började först med tvättkorgen och
sedan städade jag ut julen, nästan i alla fall.
Nu är det bara gardinerna och fönsterlamporna kvar.
De tar jag nog om en dag eller två...
Såg boxen i kylen, den är halvfull, eller halvtom
beroende på hur man ser det.
Man kanske ska ta sig ett glas ikväll?

Så var är du nu, klockan är 10:25...hm...
Västervik kanske? Jag ringer snart...