När min kära gått till jobbet i morse, klev jag upp och masade mig in i duschen. När jag var klar och klev ut tänkte jag; Fasiken va kallt det är! Sen tittade jag ut, det regnade...jag njöt...
Konstigt nog kände jag en lättnad över regnet, det är något jag saknat med regnet. Den fuktiga doften och känslan som kommer efteråt. Underbart!
Känslan förstärktes bara när jag satte mig på cykeln och tog mig till jobbet. Mer dofter, mer intryck och mindre hets på cykelvägarna. Lite regn gör att de flesta som jag brukar möta på morgonen, helt enkelt tar bilen istället.
Nu sticker solen fram och visst är väl den välkommen. Men jag måste erkänna att jag myste rejält i morse. Tänk ett ösregn, lite åska och muller, en filt och kopp te i soffan. Kanske en deckare, eller ett broderi för att pyssla med nåt. Hm...nu vet jag vad jag ska göra i höst...
Tystnadens spår handlar om tankar som väcks när mörkret och/eller tystnaden faller på. Tankar och funderingar som etsar sig fast, kanske har dom en betydelse, kanske inte. Men det är mina tankar i alla fall...och om du vill bjuder jag in dig att läsa, kanske få dig att fundera en stund...bara en liten stund...
